Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’312
TRONS SEGRAR.
äro snart framme. Men då! Dold av
gräset sticker en förrädisk stubbe upp
och kommer cykeln att tvärstanna.
Stöten blev våldsam. Den lille
ettårige Robert, som satt så trygg i den
sexåriga Margrets armar, slungades
våldsamt förbi mitt huvud och blev
liggande ett stycke framför cykeln. Och
Margret kastades åt ett annat håll. Om
ett par ögonblick voro vi framme vid
barnen, och till vår f,tora glädje och
tacksamhet funno vi dem oskadade.
Då vår bestörtning lagt sig, skulle vi
fortsätta, men då befanns det, att vår
präktiga »Husqvarna», som hittills på
ett förvånansvärt sätt stått sig i
Afrikas obygd, "nu tagit så illa vid sig,
att den måste lämnas. Då kommo
några svarta flickor vägen fram, och
dessa togo våra småttingar på
ryggen, och litet uppskakade i dubbel
bemärkelse nådde vi slutligen
Emangweni missionsstation,
där vi på det hjärtligaste hälsades
välkomna av systrarna Monson och
A-brahamsson. Snart sutto vi vid det
trevligt dukade kaffebordet — ty även
i Afrika dricker svensken kaffe — och
allt var så svenskt, så det värmde
nordbons hjärta.
Emangweni betyder »På kullen»,
och ehuru kullen just icke är
iögonfallande, så märker man dock, att platsen
gjort ett svagt försök att höja sig
något över omgivningen i detta
ofantliga slättland, som man på avstånd
kan taga för ett hav. Och just det,
att platsen är något högre än
omgivningen, gör Emangweni mycket
vackert. Även här går en flod fram,
något större än den förut omtalade. Och
en båtfärd här i en stilla aftonstund
mellan de utomordentligt lummiga
stränderna, där granna fåglar sjunga
en underlig melodi, hör väl till det lilla
stycke av romantik, som det ödsliga
Afrika bjuder nordbon på.
Det är hårt, emangwenifältet,
mycket hårt. Swazifolket, som här reside-
rar, är en fullkomlig motsats till
shan-ganafolket, bland vilket Umgwenya
missionsstation är belägen. Det
senare, särskilt ungdomen, sätter sin ära
uti att bli upplyst och få kännedom
om frälsningens väg, under det de
förra sätta sin ära uti att icke vika en
hårsmån från den väg, som far och
farfar gick. Men härmed är icke sagt,
att intet vinnes bland detta folk..
Tvärtom vinner evangelium seger
i-bland dem, men seger förutsätter strid.
Och i denna strid ha de stått nu i
flera år, dessa syskon, och stå där
ännu och ha icke förlorat modet. En
liten församling ha de fått glädjen
bilda, och några utstationer ha byggts.
Ja, det var kärt för oss att besöka
syskonen på dessa stationer. Men
snart kom uppbrottsdagen, och vi
måste tillbaka till vårt arbete — och
våra strider. Vår ramponerade cykel
lyckades vi hjälpligt reparera och
kommo så lyckligt tillbaka till
järnvägsstationen. Här överraskade de
omtänksamma Umgwenyabröderna oss
med kaffe och kakor under ett lummigt
träd. En 6—7 kilometer hade de
cyklat, de kära bröderna, för att bereda
oss denna glädje.
Välsigne Herren de platser, vi nu
besökt, och de syskon, som här
kämpa för de svartas frälsning!
Min hustru förenar sig med mig
i en hjärtlig hälsning till redaktören
och läsarne av T. S.
1 Herren Jesus förbundne
Gideon Wikström.
Brev frän K. J. Johanson.
Hartley Rd., Overport, Durban, S.
Afri-ca, deri 27 aug. 1924.
Kära missionsvänner.
» .... medan I vanten och ivrigt
åstun-den Guds dags tillkommelse ... .»
Då vi lyfta upp våra ögon och beskåda
fälten, så finna vi mycket att uträtta, »medan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
