Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’402
TRONS SEGRAR.
Vi måste nu flytta och ta vår tillflykt
till kapellet, där. det visserligen fanns ett
par små rum men intet kök. Våra saker
måste vi inrymma i själva kapellet. Det
gällde därför att först få upp ett litet
hus med två rum och kök. Då vi få
boningshuset uppfört,- tänka vi använda det
lilla till härbärge för infödda flickor, av
vilka det finns ett stort antal här, som
komma och gå.
Min plan var att först göra besök hos
våra medarbetare här ute, men den tanken
måste jag lämna och i stället taga itu med
arbete, så att vi kunna få tak över våra
huvuden.
Jag är glad att broder Kaminsky är kvar
här och kan taga del i verksamheten,
medan jag arbetar med mina händer.
Vi ha ej haft församling här i P. S.,
därför att folket har kommit och gått. Men nu
ha förhållandena ändrats därhän att folk
stannar och arbetar i åratal. Vi ha därför
nu bildat en församling. Om en vecka tänka
vi ha dopförrättning. Vi ha också börjat
regelbunden verksamhet i ett litet samhälle
ett stycke härifrån. Folket där önskar få
ett samlingshus, men den tanken vågar jag
ej lämna något rum. Vi måste nämligen i
så fall »köpa land», och det är ganska dyrt.
På vår gamla utstation är tillståndet gott.
De troende äro bevarade, och några
omvändelser ha inträffat under året. Åtskilliga ha
begärt dopet. Det är gott att Ouds verk
går framåt, men ännu återstår mycket, innan
vi kunna överlämna arbetet åt de svarta. Den
ingrodda hedendomen vill taga ut sin rätt
både nu och då.
Medan jag var hemma i Sverige, kom jag
att läsa i en tidning, huru någon skrivit, att
i Natal skämmes folket för hedendomen.
Jag tänkte: »Oive Oud, att det vore så!»
Brevskrivaren tyckes känna bra litet till
verkliga förhållandet. Jag vill i stället påstå
att folket i Natal ännu stoltserar över sitt
liv i hedendomen. Förehåller man dem
deras hedniska styggelser, så svara de:
»Detta är vårt liv.»
Till och med bland de troende är det
många, som ej se någon orätt i att sälja
sina döttrar. En del ha visserligen slutat
att taga kreatur som likvid men sätta priset
så högt i penningar, att det är nästan
o-möjligt för den unge mannen att betala,
vad svärfadern fordrar. Men detta söka de
att dölja genom att kalla det en gåva av
brudgummen. Vad är väl detta annat än en
förgylld hedendom? Vi ha här i fängelset
en hednisk man, som är dömd för
mordförsök. Hans »vsikt var att mörda en flicka
och hugga av henne huvudskålen, för att
den nye hövdingen skulle tvätta sina
händer i den — en urgammal hednisk sed.
En man från detta distrikt blev hängd i
P. M. Burg för en tid sedan, emedan han
slagit ihjäl ett oskyldigt barn för att visa
sin harm mot en viss familj.
Just i dagarna läste jag i en tidning om
ett förfärligt mord i ett distrikt ett
stycke härifrån. Mördarna slogo ihjäl mannen
och höggo hans kropp i stycken och
begravde sedan styckena i olika väderstreck.
Kommer man ut till den plats, där Alm
nu håller på att bygga kapell, så finner man
män, som gå alldeles nakna. Frågar man
dem, om de ej blygas, så svara de med en
motfråga: »Äro vi vita män då?» Jag har
hört kvinnor säga, att det är de vita
männen som tvinga dem att binda något om
sig. Nej, ännu äro Natals hedningar
stolta över sin hedendom, lika mycket som de
vita över civilisationen. Missionären har
även här att strida mot hedendomens
villfarelse, och mycken kamp har han att
utkämpa, innan dess bålverk äro förstörda.
Den ande, som råder bland hedningarna,
har också missionären att strida emot.
Högmod är en av hedningarnas nationalsynder.
Och hur ofta vill ej den anden komma till
synes i både tal och skrift, i det man vill
låta påskina, att man kommit längre och
uträttat mer än andra.
»Vad skola vi äta, och vad skola vi
dricka?» — detta är hedningarnas fråga. Det
är den förhärskande anden ibland dem.
Även denna ande vill intaga missionärerna,
så att de ofta göra sig onödiga bekymmer.
Kommen ihåg oss i edra förböner! Vi
behöva det så väl. —
Hjärtliga hälsningar till alla kära vänner,
som jag mötte under min vistelse i hem-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
