Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 1. 1 Januari 1935 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tankar vid årsskiftet.
Säg, dunkla tid, vad bär du i ditt sköte
Av nattlig skugga eller solens glans?
Skall fridens ängel sväva oss till möte
Och skänka hjärtan hoppets gyllne krans?
Kanske du kommer full av nöd o. smärta,
Då stigen här blir mödosam och trång.
Säg, har du sol åt ett bedrövat hjärta?
Skall du ur harpan locka fröjd och sång?
Din slöja vilar över dal och höjder
Så aningsfull kring koja och kring borg.
Du hämmar ännu våra närda fröjder;
Skall du oss bringa glädje eller sorg?
Återigen ha vi passerat ett årsskifte.
Det förefaller oss som en dröm, men
drömmen är verklighet. Här är också
platsen för reflektioner. Är det icke
som ur själva årsskiftets dunkel en
mäktig stämma når vårt inre med en
varm vädjan till tanke och erinran?
Evighetsvandrare, behjärta tidens
röst!
Tänk på tidens flykt. Utan
Vad än du döljer under hemlig slöja —
Ett är dock visst och sant ibrydsam tid:
Att den, som kan till Gud sin trosblick höja,
Skall under allt få äga ro och frid.
Ty mitt i dunklet le dock rosengårdar,
Som sprida doften genom okänt år.
Ty Gud är trofast, som de sina vårdar
Och, vad oss möter, vid vår sida går,
Res upp ditt huvud, lyft din blickmothöjden.
Då skuggor falla! - så Han själv har sagt.
Se, bakom dunklet väntar himlafröjden.
Och över tidens stormar har Han makt.
rast och vila ilar den av, och vi fö-
ras obevekligt med. Tiden hastar utan
att tröttna. Såsom den ilande bäc-
ken, som slingrar sig fram mellan
stenar, tuvor och berghällar, fram
över grönskande ängar och beväxta
dalar, på Skaparens ord, som i ti-
dens morgon satte den i rörelse, så
går tiden sin bana fram mot det o-
kända, och vi bäras av dess bölja mot
Ett land jag skymtar bortom stjärneranden,
Som aldrig härjas utav våg och vind
Men bjuder vila skön för trötta anden,
Där tåren torkad är från varje kind.
För T. S. av K. G. S.
Tänk på tidens flykt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
