Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 1. 1 Januari 1935 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 TRONS SEGRAR
och sprang in i bokbindaremästarens
rum, där denne satt och arbetade. Här
gick han oroligt fram och tillbaka på
golvet, och till slut ryckte han en
bössa från väggen för att därmed göra
slut på sitt eget liv.
»Vad gör du? Vad kommer åt dig?»
frågade bokbindaren.
»Jag är förlorad», ropade den stac-
kars mannen, »jag känner helvetets
kval. Ni, som varit så god emot mig.
ni, som har härbärgerat mig, ni, som
har talat med mig om min själs fräls-
ning, er har jag velat mörda — först
er tjänarinna och sedan er själv. All
er godhet har jag lönat med hat och
otacksamhet. Jag är ju icke en män-
niska; jag är en djävul.»
Man kan tänka sig hantverkarens
förvåning och glädje. Kärleken till
den stackars mannen och nitet om
hans själs frälsning gjorde, att han
kastade sig på sina knän och anro-
pade Gud om nåd för den arme syn-
daren. Detta grep soldaten ännu mer,
och Guds Ande arbetade kraftigt på
hans hjärta. Snart nog fick bokbin-
daren och hans tjänarinna den glädjen
att såsom en broder välkomna den,
som nyss velat döda dem. De andliga
sångerna ljödo fortfarande i bokbin-
darens hus, men man hörde nu en
tredje röst förena sig med de båda an-
dras i lovsånger till Lammets ära.
Verkliga och inbillade synder.
Kristus har icke utgivit sig för
drömda eller målade, utan för sann-
skyldiga synder. Icke för små och
ringa, utan för övermåttan stora och
grova; icke för en eller två, utan för
alla; icke för övervunna och utplåna-
de, utan för oövervunna och starka,
väldiga synder.
Det är Anden som
gör levande.
Om Kornelius skriver Lukas, att
han var en from man. Han delade
rikligen ut allmosor och bad alltid
till Gud, och han hade det vittnes-
bördet om sig av tvenne tjänare och
en from underlydande, att han var
rättfärdig och gudfruktig; ja, hela det
judiska folket bar gott vittnesbörd om
honom. Om sig själv kunde han
vittna: Jag bad och fastade (1883 års
övers.) och hade en uppenbarelse av
en ängel. Men han var icke frälst,
ty han hade ännu icke hört det glada
budskapet om en uppstånden
Kristus, vilken blivit till en livgi-
vande Ande. Men Petrus kom och
predikade detta evangelium, och när
Kornelius trodde det, då flyttade den
livgivande andre Adam in i hans hjär-
ta, och så fick Kornelius liv. Ty den
som har Sonen, han har livet. Där-
med blev ock Kornelius döpt i den
ene samme Anden, som gjorde ho-
nom till en lem i Kristi kropp. När
Kornelius hörde det levande Ordet>
trodde det och lät det genom tron
bliva införlivat med sig, då blev han
beseglad med löftets heliga barna-
skaps-Ande, vilken ock är Sonens An-
de; och så blev också en hedning le-
vandegjord av Anden.
Hur många finns det månne, som
ha det bästa vittnesbörd av hela sin
omgivning, av sina närmaste tjänare
— vilket är sällsyntare — och som
dessutom med sanning kan om sig
själv säga, att han fastar, beder och
har sett en ängel, men som ännu icke
hört evangelium om den uppståndne
Kristus och ej heller tagit emot Je-
sus i sitt hjärta? Hur många finns
det månne, som ha hört det budskapet,
men den livgivande andre Adam kunde
icke komma förbi allmosorna, rättfär-
digheten, gudsfruktan, fastorna och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
