Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 1. 1 Januari 1935 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 TRONS SEGRAR
Det kommer en dag uti de himmelska
boningarna, då söndagsskolläraren möter så-
dana av sina forna elever, vilka funnit Je-
sus. Jungfrun, tjänstflickan möter sin förra
matmoder, som vanns för Jesus genom
flickans vandel, och bedjaren får se sva-
ret på bönerna.
Därför, Iåtom oss ej tröttna utan med
stor frimodighet visa själarna till Jesus!
Eder i Jesu tjänst lycklige broder
Harry Thorell.
Med e&na 06011.
En hälsning från vår Kmamission av
pastor Fritz Peterson.
(Forts.)
I Tatung fingo vi även liksom en svensk
konferens, enär missionär Öberg med fru
samt broder Fritz Sverker från Sooping
hade rest ned för att få vara med. Vi voro
ej mindre än 10 svenskar, representerande
Skåne, Småland, Västergötland, Närke, Väst-
manland och Norrland. På broder Abra-
hamssons skuldror vilar en nästan för tung
arbetsbörda. Men Gud skall väl sända ut
nya krafter till hans hjälp. Syster Nanny
Fredrikson ■ hade fått en så trevlig ny-
eller ombyggnad vid sin station. Då vi
voro där, vajade den kära blågula flaggan
från balkongen. Då vi sedan skulle till
den andra stationen, åtföljdes vi ett stycke
av en provisorisk musikkår. Man slog på
trumma, spelade fiöl, dragspel och förde ett
oerhört väsen med flera tomburkar. Hu-
vudsaken syntes vara, att det bullrade bra.
I broder Abrahamssons hem samlades vi
till några goda svenska bibelstudier.
Från Tatung skulle vi fara med buss
till den fyra mil längre bort belägna sta-
tionen Hwaijen, där fru Jenny Lifbom och
syster Helfrid Höök ha sitt arbete. Emedan
det var långt till busstationen, fingo vi
laga oss i ordning redan kl. 4 f. m. Att
vi sedan fick vänta på busstationen utan-
för ett skrank ett par timmar, innan nå-
gon buss behagade att gå, det hör till
Kinas ibland rätt så underliga kommuni-
kationsförhållanden. En bussresa i Kina får
ej heller förväxlas med en bussresa i Sveri-
ge. Både vägar, bussar, folk och ordning
och framför allt renlighet står på en hundra-
falt högre ."tandard i Sverige. Man får
ha oändligt mycket mindre anspråk här i
Kina. Trots allt kommo vi dock fram till
Hwaijen och hälsades på ett storstilat sätt
välkomna. Vid busstationen, som i regel
ligger långt utanför städerna, mötte oss
en avdelning skolgossar med vajande stan-
dar och hälsade oss med sång. Sjungande
följde de oss sedan in i staden till statio-
nen. Mellan sångerna annonserade de på
ett käckt och taktfast sätt de tvenne mö-
ten, vi skulle ha. Samma procession följde
oss sedan till stationen, då vi dagen därpå
skulle fara till Tayoh. Där fingo vi vara
med om att inviga en ny predikolokal. Bro-
der Gustavsson från Shohhsien hade kom-
mit från sin station för att medverka vid
högtiden. Vi voro således, förutom broder
Axel Johanson med fru och broder Johan-
sons evangelister, icke mindre än tre främ-
mande predikanter vid invigningsstunden.
Och jag hade ju kommit ända från. Sverige
för att bringa den högtidsfirande församlin-
gen hemförsamlingens varma hälsning. Jag
var ju visserligen ej en styrelsemedlem i
H. F., men jag fick nästan göra tjänst som
en sådan vid detta tillfälle. Och jag sökte
göra det bästa. Gud gav oss en underbart
välsignad dag, och den kära Kinaförsam-
Iingen i Tayoh jublade inför Herrens an-
sikte. Broder Bergman stannade i T. en
dag längre för att förkunna ordet. Broder
Carl Gustavson skulle nu ta hand om mig
och föra mig först till sin egen station
Shohhsien och sedan följa mig till Örebro
Missionsförenings fält. Jag fick nu pröva
på att åka en dagsresa i kineskärra, vilken
saknar all tillstymmelse till fjädrar. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
