Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2. 15 Januari 1935 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
TRONS SEGRAR
derhåll. Vår långa tystnad beror ej på
bristande intresse att skriva utan brist på
tid. Till vänner, som skrivit till oss och
ej ännu fått svar, vill jag säga, att 5-väpp-
lingen mår rätt bra. Eivor och jag plågas
mest av klimatet, men Herren har uppe-
hållit oss alla.
Vi vilja nu önska eder alla, läsare av
T. S., ETT SEGERRIKT NYTT ÅR. -
M,ed varm fridshälsning.
Eder i Herren förbundne
K i n a-A x e 1 med familj.
Taiyoh, China Inland Mission. Novem-
ber 1934.
Brev från J. Ober£.
Kära missionsvänner!
Jag fick för en kort tid sedaii ett brev
från eder genom br. Gustafson. Jag kan
inte omtala, hur glad jag blev. Tänk, att
man ändå är ihågkommen! Jag vet inte
riktigt vem det är, som ibland kommer
och vill få en att tro, att man är glömd.
Nu är den rösten tyst så länge. Och till
de trogna skaffare, som i tysthet offra och
göra det möjligt för mig att verka här
ute, ville jag säga mitt varmaste tack.
Kanske ingen mer än Gud vet, vilka offer
du får giva, för att det i Herrens hus skall
finnas spis. Men en dag skall Han löna
dig rikligen.
Med tanke på att vara glömd, så vill
jag nämna om några, som äro glömda.
Tänk på våra martyrer, tänk på de andra,
som ha stupat på sina poster här ute! Vi
ha bl. andra syskonen Albin Karlssons, som
vila här i bidan på något bättre. Jag blev
så ofantligt glad, då jag för en tid sedan
i en redovisning i T. S. läste: »En blomma
på David Höglanders grav–». Och jag
är viss om att den käre brodern också
gladdes. Det var någon, som tänkte på
honom alltså. Ack, att någon ville giva
Mina Hedlund, Jenny Sunddl, King, Car-
leson eller någon annan en blomma! Varje
gång jag är i Soping och besöker grav-
gården, o, vad deras gravkullar tala rann-
sakande. Jag tänker på en rik grosshand-
lande hemma, som levde ett mycket utsvä-
vande liv. När heder och anseende, namn
och rikedom var slut, sköt han sig i sitt
hem. Men vilken ståtlig begravning, vilken
stilig och dyrbar gravsten, och vilka mas-
sor av blommor han fick pä sitt vilo-
rum! Hans barn smycka ännu hans grav
med blommor. Men här ha vi Jesu Kristi
efterföljare, som ha varit Honom trogna
intill döden och som ha givit sina liv
för bröderna. De äro så bortglömda. Ack,
gläd dem med blommor!
Så till sist ville jag säga både till mig
själv och till eder alla: »Låtom oss rena
oss från döda gärningar!»
Eder tacksamt tillgivne
Johan Öberg.
Brev från M. Hjärtström.
Kära missionsvänner!
Nåd och frid!
Vi ha nu lyckligt nått vår resas mål. An-
lände i går kväll, den 29 nov., efter jämt
två månaders resa, till Tientsin. Vi skulle
landstigit på morgonen, men hög sjö hind-
rade oss. Större båtar kunna nämligen ej,
emedan vattnet är för grunt, gå in till
Ta-ku, utan passagerare och gods föras i
land på mindre båtar. Vi äro nu så glada
att vara här och åter känna fast mark
under våra fötter. Man kan inte hjälpa,
att det kännes tröttsamt med en så pass
lång tid på sjön.
Gud vare lov! Dag efter dag har Han
skyddat oss med sin makts hand. Vi ha
vid flera tillfällen sett, huru Han berett
vår väg och räddat oss undan faror. Därige-
nom att vi redan i det första stadiet av
vår resa blevo försenade en dag, räd-
dades vi undan en svär storm över Södra
England. Då vi nu anlände till Dover,
hörde vi blott berättas härom, och dy-
ningarna på sjön bekräftade sanningen av
vad vi hört.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
