Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 3. 1 Februari 1935 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
TRONS SEGRAR
Avdelning
Nar jag fann Jesus.
»Ty Människosonen har kommit
för att uppsöka och frälsa det som
var förlorat.» Lukas 19: 10.
Jag började min vandring ut i denna
mörka värld, då jag var endast tretton år
gammal, utan fader och moder. Men jag
mindes dock mitt hem och den kära sön-
dagsskolan. Som minnesord av min mo-
der fick jag denna maning: »Tag Jesus
med dig på vägen!» Men jag glömde Je-
sus. Jag kastade mig helt in i världens nö-
jen, det ena värre än det andra, ty djä-
vulens onda makter kringsnärjde mig. Jag
ansåg mig vara förlorad, men En visste,
var jag var. Det var Jesus. Jag hörde Hans
manande röst: »Kom till mig, så vill jag
lösa dig från din syndaboja.» En dag be-
slöt jag att gå till möteslokalen, och där
mötte Jesus mig. Det blev en kamp på
liv och död. Men —■ pris ske Gud! —
livet segrade över döden. Ljuset hade sking-
rat mörkret, och då jag lämnade lokalen,
prisade jag Gud av allt mitt hjärta. Halle-
luja !
Min käre läsare, är kanske du en som
ännu vandrar i mörker, kom till Jesus, ty
Han vill förlåta dig alla dina synder. Han
kastar inte ut någon, som kommer till Ho-
nom med ett frälsningshungrande och öd-
mjukt hjärta. Läs Matt. 11: 28.
En broder, frälst av nåd,
Ture Carlson.
Om sångare ock sång.
— Av E. Alexandersson. —
Sångkörer och musikföreningar äro
ovärderliga i evangeliskt arbete. Det
känner i synnerhet predikaren. Men
hur god och värdefull en kör eller
musikförening än må vara, är den lik-
väl icke fullkomlig. Den kan och
bör bli bättre. Här ville alltså en
som är hjärtligen tacksam för sån-
garnas insats i arbetet framlägga nå-
gra önskemål. Läsaren, särskilt sån-
garen och musikanten, må avgöra,
huruvida realiserandet av önskemålen
skulle innebära ett steg framåt.
Publiken i en andlig sammankomst
begär, att predikanten skall komma
i rätt tid. Samma fordran har man
rätt att ställa på dem som sjunga.
Likväl händer det ofta, att sångare
komma för sent till det möte, där de
äro annonserade. Det kan bero på
verkliga förhinder, men oftast är or-
saken slarv. Då predikanten visar
programmet för kör- eller musikleda-
ren, kan det hända, att denne säger:
»Jag hoppas, att de skall vara sam-
lade, så att vi kan sjunga då.»
För säkerhets skull får mötesledaren
ha en unison sång i bakfickan. Oro-
ligt mönstras varje nyinträdande. En
sångare! Ett par sångare! En till,
så går det! Den väntade oumbärlige
slinker in genom dörren, under det
menigheten beder om stillhet och väl-
signelse. Nu kan även sångledaren
sluta sina ögon, ty nu går det att
sjunga. En nick till predikanten har
den dubbla betydelsen: göm den uni-
sona — vi kan sjunga!
Säg nu, sångarvän, vad är det, som
hindrar dig att komma i rätt tid?
Men sångaren skall icke blott kom-
ma i rätt tid ■— han skall ock komma
till rätt plats. Den rätta platsen för
sångare är naturligtvis de bänkar, som
äro närmast estraden.
Man får stundom se en underlig
syn, då kör eller strängmusik skall
uppträda. Här och där i bänkarna
resa sig sångare. Deras första åt-
gärd blir att kränga av överrocken
eller kappan. Se’n blir det en rätt
lång vandring, under vilken toalett
och frisyr få en sista ans. Då sån-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
