- Project Runeberg -  Trons Segrar : Uppbyggelse- och missionstidning / Fyrtiosjätte årgången. 1935 /
60

(1890-1993)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 3. 1 Februari 1935 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

11

TRONS SEGRAR

»Allt som är roligt är synd!»

De större barnen skrattade hejdlöst. »Frö-
ken» såg betänksam ut. Karl fattade mod.
De skulle nog få höra, att han haft rätt
ändå!

Fröken sade en hel del, som Karl inte
begrep. Han hade som bäst funderat ut,
att han skulle göra en båt av sitt trä-
stycke. Det var nog lättare att sätta fast
ett segel än att fästa dit vingar.

Plötsligt ryckte Karl till. Han hade fått
frågan. Vad var det han skulle svara på
nu igen?

Om han tyckte det var roligt att dra
katten i svansen! Hur kunde fröken veta?

»Jaa!» bekände han rodnande.

»Vilket är roligast på söndagen: att gå
i söndagsskolan eller att snickra?»

Karl blev så förlägen, att tårarna ville
fram. Hur kunde fröken veta allting? Tänk,
om mor skvallrat! Men mor hade också
lärt honom, att det var synd att ljuga,
och att modiga pojkar alltid erkände sina
fel, hända vad som ville. Därför svarade
han: »Att snickra!»

En annan pojke erkände, att det ibland
var roligt att vara olydig. — »Bara för
att jag inte får gå ensam till sjön», sade
han. Och detta var det roligaste han visste.

»Du vet väl, att det är synd att vara
olydig?» sade fröken.

»Jaa.»

»Kanske ni då lite var håller med Karl
om att synden är rolig?»

Ett jakande sus gick gen sm skolsalen.
Vad som sen hände hade gjort Karl rik-
tigt rädd. Fröken hade sagt, nej, läst nå-
got, som lät så styggt. Han var säker
om att mor aldrig sagt något så fult. Karl
såg, att fröken läste ur Bibeln. Inte hade
han trott, att det stod sä fula ord i Bibeln.
Hur var det nu? »Den som gör synd, höi
djävulen till, ty djävulen har syndat från
begynnelsen.» Att det kunde stå så styggt
i Bibeln! Mor hade ju sagt, att Karl fick
vara Guds barn, om han ville. Men frö-
ken hade tillagt, att den som tyckte syn-
den var rolig, den var djävulens barn, ty
så hade Gud själv skrivit i Bibeln. Så
frågade hon dem, om de ville höra djä-

vulen till. Nu gick ett sus av »nej» ge-
nom skolsalen. Ville de kanske hellre vara
Guds barn?

»Ja, ja!»

Karl var alldeles viss om att han ville
vara Guds barn, för då kunde inte djä-
vulen rå om honom. Men fröken talade
alltid om det såsom något svårt, det hette
visst »födas på nytt». Först trodde Karl,
att det gällde att tala om sin födelse-
dag. Det var lätt för honom, för han
var född på julafton. Så fick han höra,
att Guds barn hade sin lust i att göra
gott och inte i att synda. Och att man
kqnde få den lusten, om man bad Gud
om den, så att man blev lik Jesus. För
Han tyckte det var roligt att lyda sin Fa-
der och att vara snäll mot människor och
djur. »Ja, men Jesus var ju född på jul-
dagen, han», tänkte Karl. Det var nog det
felet, att Karl hade lust till det som var
synd, därför att han var född på julafton
i stället för på juldagen som Jesus. Månne
det kunde ändras nu, när det redan var
åtta år sen? Han måste fråga mor, för
hon var alldeles säkert ett Guds barn. Ja,
ty mor tyckte nog det var roligt att vara
snäll mot alla. Karl hade aldrig sett, att
mor drog katten i svansen. Hon brukade
smeka honom och ge honom mjölk. Och
mor gick helst till predikan på söndagarna.
Hon var så glad, när hon fick tid att gå.
Mor var bestämt lik Jesus. — Men mor
trodde (iinte, att Karls födelsedag kunde
ändras. — »Det är väl fint nog att ha
julafton till födelsedag», tyckte mor. Själv
var hon född den 3 oktober och var nöjd
med det, fast det inte var en söndag ens.

Karl blev betänksam. Det var nog inte så
viktigt med födelsedagen. Men när Karl
den kvalen bett »Gud som haver», lade
han till helt tyst:

»Gode Gud, låt mig alltid få vara Ditt
barn, så att jag slipper bli djävulens barn!
Ge mig lust att vara snäll, så att jag
blir lik Jesus, fast jag inte kan bli född
på juldagen! Amen.»

NAN.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:46:58 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ts/1935/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free