Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 6. 15 Mars 1935 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
TRONS SEGRAR
börjar tänka. Och orsaken till att
du, min läsare, icke är frälst, är till
stor del den, att du har tänkt på
jordisk vinning och njutning, men
du har aldrig besinnat, var du skall
tillbringa din evighet. Och ändock
vet du, att varje sekund, som går, för
dig närmare evigheten.
Gud talade, och Herodes ställdes
inför avgörelsen. Han kände det.
Han måste välja mellan sanningens
Gud och sitt hjärtas dyrbaraste av-
gud. Han visste, vad som var rätt.
Han var övertygad i sitt samvete,
men trots detta behöll han sin avgud
och sade nej till Gud. Johannes Dö-
paren röjdes ur vägen, ty Herodes
önskade vara i fred.
Han fick också vara i fred, ty det
var icke bara Johannes, som upp-
hörde att tala till Herodes, Gud blev
tyst. Och när Jesus, Guds Son, sista
gången stod inför Herodes, så hade
Han intet budskap till den obotfär-
dige monarken. »Jesus svarade honom
intet».
Det finnes alltså möjlighet för en
människa att handla så, att Gud re-
dan i tiden upphör att tala till henne.
Nådens dag ändas ej alltid i en män-
niskas liv i samma ögonblick hon
ofrälst går över tidens gräns. Den
ändas ibland förut.
Jag har träffat många människor,
i vilkas inre värld Gud har tystnat.
De hörde en gång Hans stämma,
men nu är den tyst. De berördes
en gång av den Helige Ande, men
nu behärskas de av den andliga dö-
dens fasansfulla frid.
Jag såg en gång en av dessa i ett
möte. På främsta bänken satt en ung
man, i vars ansikte ett nästan de-
moniskt hånleende lekte hela kvällen.
När eftermötet pågått en stund, gick
jag fram till honom och frågade, huru
han hade det ställt.
»Jo, tack! Det är bra», var hans
svar.
»Men säg! Har ni någon gång
varit en kristen ?»
»Jo, det har jag varit».
»Men är det nu fullständigt tyst i
er inre värld?»
»Ja, fullständigt».
»Förstår ni, huru fruktansvärd er
ställning är?»
»Jo, det förstår jag. Men vad man
sår, det måste man skörda».
Så reste han sig och lämnade mö-
tet och gick ut i natten. Gud var
tyst.
Det händer stundom — Gud vare
lov! — att Herren i sin stora barm-
härtighet bryter tystnaden och på nytt
börjar tala till en människa: som likt
Herodes gjort sitt val i trots och
övermod emot levande Gud. Och mitt
hjärtas bön är, att tystnaden må bry-
tas i något liv genom dessa rader.
Och om detta händer med dig, se då
till, att du icke på nytt utsläcker den
Helige Ande. »I dag, om du hör
Hans röst, förhärda ej ditt hjärta». Låt
denna dag bliva din frälsnings dag.
Människa, handla icke så, att du
för evigheten ställer dig utom räck-
håll för Herrens stämma. Tusenden
ha gjort det, och en hel evighet räc-
ker ej till för dem att nog begråta
sin dårskap. Vad hjälper dig all jor-
disk kunskap? Vad hjälper dig all
jordisk njutning och vinning, om du
en dag skall stå fjärran från Guds åsyn
och aldrig få smaka den glädje Her-
ren giver sina fromma?
Goda dagar en snara.
Det är på den jämna, blanka isen,
vi lättast falla. På den ojämna sti-
gen tar vår fot säkrare steg. De
lugna, sorgfria dagarna skola vi icke
åstunda här på jorden. Gud har spa-
rat dem för himlen.
Evans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
