Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 7. 1 April 1935 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
TRONS SEGRAR
Brev från Annie Johanson.
Taiyoh i febr. 1935.
Kära missionsvänner!
Jesu frid!
Job säger på ett ställe i sitt försvarstal
till Elifas följande: »Mina dagar fly snab-
bare än vävarens spole» (Job 7: 6). Dessa
ord ha kommu: till mig så ofta, sedan vi
kommo tillbaka till Kina denna gång. Det
är nästan ofattbart, att redan två år ha
gått, sedan vi började vår andra period här
ute. Ibland är det, som om jag skulle vilja
gripa tag i de flyende minuterna och säga:
»Stanna, fly icke så fort! Det är ännu så
mycket att uträtta för vår Frälsare i detta
land, på detta fält, på denna plats. Ännu
är det så många, som vi vilja se med bland
den blodtvagna skaran en dag.» Men —
tiden går, och därför se vi också, hur KO-
NUNGENS ärende hastar.
Jag prisar Gud för de två år, som ligga
bakom, och för vad vi fått se av Guds
frälsande kraft ibland oss, men jag beder
också: »O Gud, giv oss större segrar för
Ditt rike! Gör oss ännu mera trogna Dig!
Giv oss ännu större nitälskan för det folk,
Du kallat oss att arbeta ibland! Herre, hör
bön!» — »Den som beder, han får, står det
skrivet.»
Många besatta ha blivit befriade under
denna tid, men det bästa av allt är, att
flera äro lyckliga i Jesus i dag. Jag vet
icke, att jag någon gång förut under mina
snart fjorton år i Kina fått vara med och
bedja för så många besatta som under
dessa tvenne år. Det ser ut, som om djä-
vulen mer än någonsin söker att få män-
niskorna helt i sitt våld. att få så många
offer som möjligt även här ute på hedna-
fältet. Han vet nog också, att tiden är kort.
Dock, hur underbart är det inte, då man
får se dessa onda andar vika för Jesus-
namnet, detta underbara namn, som är
över alla namn!
Aldrig skall jag glömma den kamp vi ha-
de för en ung 17-års flicka från ett bättre
hem här på platsen. Hennes mor, fast hon
inte hört mycket om Jesus, hade en stor tro
på att Gud och ingen annan kunde befria
hennes flicka. Mycket fick hon lida därför
i sitt svärföräldrahem. Hennes man var död
sedan flera år, men hon höll ut i hoppet
att flickan skulle en dag bli fri från denna
hemska ande. Jag skall aldrig glömma,
hur rasande anden var på flickans moder,
därför att hon tagit henne till Jesus-statio-
nen. Men pris ske Gud, Han såg den käm-
pande skaran här på stationen, hörde vår
bön och befriade flickan. Samme Frälsare
som i forna tider. Halleluja!
Men icke förty, innan anden lämnade flic-
kan, kastade den sig över modern, och
hon låg som död i nära två timmars tid.
Den måste dock ge vika. Ty Gud var den
starkare. Vänner, ni som läsa detta, vilja
ni taga henne till böneämne? Det var här-
ligt att få se, vad Gud fick göra med henne,
frälsa henne och till sist döpa henne i He-
lig Ande. Ibland kunde hon tillbringa flera
timmar i bön. Hon har nu blivit bortgift
men kan få komma till mötena fortfarande,
fast inte så ofta, ty hon har mycket ar-
bete. Därför är hon också i behov av myc-
ken förbön. Ja, Gud kan göra under än
i dag även med kineserna. Halleluja!
Ni ha redan läst i T. S., att vi fått ett
nytt kapell. Gud har redan välsignat våra
möten där, och vi glädjas över att det sam-
lats mycket folk. Särskilt julmötena ha va-
rit välbesökta, ja, ibland måste vi dela
upp mötena, så att alla som ville kunde
få vara med. Guds Ande verkade till själars
frälsning och till Guds folks förnyelse. Om
vi också inte fingo se stora skaror komma
och bekänna sin synd för att få frid med
Gud, så tacka vi Gud för dessa, som kom-
mo igenom. Vi fingo mot slutet döpa 14
personer och hälsa dem välkomna till för-
samlingen. All äran tillhör vår Gud!
Bland dessa fjorton, som döptes, var det
en gammal kvinna på 80 år. Det är inte så
ofta man får se så gamla här ute gå denna
väg. Denna kvinna brukade komma till sta-
tionen rätt så mycket, så nog hade hon
hört om Jesus, men hon ville icke höra
talas om att hon var en syndare. Hon till-
hörde den gamla goda stammen, som in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
