- Project Runeberg -  Trons Segrar : Uppbyggelse- och missionstidning / Fyrtiosjätte årgången. 1935 /
135

(1890-1993)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 7. 1 April 1935 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TRONS SEGRAR

135

vilka det heter: »Genom tron drogo de
fram»? Ha vi blivit så tvivlande på Guds
hjälp och faderliga omsorg om sitt verk
och sina barn, att vi måste se, innan vi
kunna tro? Ack, då ha vi ingen tro, ty
»tron är en fast tillförsikt om det som man
hoppas, en övertygelse om ting, som man
ICKE ser», skriver Paulus. Vänner, låtom
oss bedja om mera tro, mycket mera tro!
Det behövs i denna mörka tid, och Ko-
nungens ärende hastar.

Äro vi iklädda resdräkten, vapenrustnin-
gen, redo att gå ut till en i synd fallen
värld och vittna om vad vi själva hört
och sett? Låt oss se, hur det står i Ef.
6: 13—18: »Sitåra därför omgjordade kring
edra länder med sanningen, och våren ikläd-
da rättfärdighetens pansar, och haven så-
som skor på edra fötter den beredvillighet,
som fridens evangelium giver. Och tagen
alltid trons sköld, varmed I skolen kunna
utsläcka den ondes alla brinnande pilar. Och
låten giva eder ’frälsningens hjälm’ och
Andens svärd, som är Guds ord.» Måste vi
inte böja våra huvuden och säga likt Pe-
trus: »Herre, du vet allt», när vi jämföra
vår skröplighet med dessa ord? Ja, Han,
som har sänt oss, vet vad för ett verk vi
äro. Han känner våra brister, men Han
har också segervinnarekraft att ge för varje
stund, varje tillfälle. Må vi bara bli så tomma
på allt eget, att Han får skickliggöra oss
för sin tjänst, ty Han behöver oss just nu!

Mörkrets makter rusta sig till strid nu
mera än någonsin. Huru arbeta ej kom-
munisterna i Kina! Men vad göra vi? Se
vi på tidsandan och misströsta på att Her-
ren skall föra sitt verk till seger? Då äro
vi ovärdiga att räknas med bland den skara,
som drager fram i tro.

Syskon, låt oss gå till verket i tro, och
— — vår tro skall förvisso icke komma
på skam. Må vi ej gå där dröjande och
väntande, att Herren skall visa oss HELA
vägen öppen och klar, innan vi ge Honom,
vad han begär av oss.

Hur många gånger har jag ej här i Lon-
dons trafikvimmel lyssnat till spårvagnens
predikan. Den går framåt i trogen tjänst
mitt i den myllrande skaran. Det betyder

så litet, att icke hela linjen är klar från
början; den öppnas stund för stund. Hu-
vudsaken är, att spårvagnen står i förbin-
delse med den elektriska kraften. S.tå vi i
dag i den rätta kontakten med Guds kraft?
Vad svara vi, då Han begär ett heloffer
av oss? Hur handla vi, då vi läsa: »Gå i
dag i min vingård», och: »Gå, jag vill sän-
da d,ig åstad långt bort till hedningarna»
(Apg. 22: 21), eller: »Mitt är silvret, och
mitt är guldet» ?

Frågan är rannsakande, men det gäller
att vara lyhörd för den helige Andes röst.
Vi veta, huru känslig Han är, och Konun-
gens ärenden hasta. Vi veta ej, huru länge
Herren dröjer, men det veta vi, att just
nu behövas vi i Hans tjänst. Varför är det
så många tomma platser på Herrens åker-
tegar och så tomt i Herrens kassa? Kan-
ske är det just på din tjänst, din förbön,
ditt offer för missionen Herren väntar?
Låt Honom då ej få vänta förgäves, ty
Hans ärenden hasta.

Elisabet Jonsson.

En hälsning Trån DrnhudsmätEt i
Rädån, Brandstorp.

Söndagen den 3 mars fick jag den för-
månen att följa med till ombudsmötet i
Rödån, Brandstorp. Det var oförtänkt jag
kom med i disponent Johanssons bil. Men
på grund av att jag var vikarie på mis-
sionsstationen i Vadsbo, fick jag följa med
Ruth Johansson och de övriga vännerna.

Efter två timmars bilresa voro vi fram-
me vid lokalen, där mötet började kl. IL
Eftersom inga förhandlingar förekommo,
blev det ett speciellt uppbyggelsemöte. Frän
första stund fingo vi erfara, »hur ljuvligt
det är att möta på väg mot Jerusalem en
återlöst syskonskara, när ensam man vand-
rar hem». Ganska många vänner hade sam-
lats från de närmast liggande platserna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:46:58 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ts/1935/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free