Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 8. 15 April 1935 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS
Väntande det saliga
hoppet.
Tit. 2: 13.
Av D:r A. C. Gaebelein.
I. Hans nådefulla erkännande.
Det var vid slutet av det första
århundradet av denna kristna tids-
hushållning som den uppståndne och
förhärligade Herren gav de sista ord,
som hördes av mänskliga öron, innan
tystnadens tidsålder begynte. Han
sände genom Johannes, fången på
Patmos, brev och budskap till de
olika församlingar, som då existerade.
Hans allseende ögon, de ögon som
äro lika en eldslåga, sågo församlin-
garnas yttre och inre tillstånd. Han
tillrättavisade och bestraffade, Han
gillade och Han dömde, Han erkände
och Han gav löfte. Det allra dyr-
baraste är det sjätte sändebrevet,
ställt till Filadelfia. Det innehåller
ord, som uttrycka Hans nådefulla er-
kännande: »Du har hållit mitt ord
och icke förnekat mitt namn». Han
blickar ännu ned från ovan, och under
det Hans ögon nu se det beklagliga
tillstånd, som råder i det modernisti-
ska Laodicea med dess förnekelse och
förkastelse av det skrivna och det le-
vande Ordet, talar Han även nu dessa
erkännandets ord. Hans sanna för-
samling, bestående av alla, som hava
blivit födda på nytt, bevaras av Ho-
nom i dessa mörka och onda dagar,
och denna sanna församling bevarar
även Hans ord och upphöjer Hans
namn.
Här nere är nu det stora stridsfäl-
tet i dag. Striden kommer att bliva
hetare i den närmaste framtiden.
Den skall fortfara, till dess »d a g e n»
inbryter och skuggorna fly bort, till
dess vi möta Honom ansikte mot
ansikte. Förnekelsen av Guds ord
SEGRAR 149
resulterar alltid i förnekelsen av
Guds Krist. De män, som förkasta
Guds ofelbara uppenbarelse i Gamla
Testamentet, kunna ej stanna därmed.
De tvingas att gå längre i sina för-
nekelser, och det betyder alltid för-
nekelsen av Hans höga Namn. Det-
är vad vi se överallt i dag. Tusen-
den och åter tusenden av kyrko- och
samfundsmedlemmar, under ledning
av män, som hava förlorat tron på
Guds ord, som ej längre predika Guds
sanning utan sina egna teorier, för-
neka och förkasta den sanne Kristus,
Herren över allting. Han betraktas
som en stor lärare, en stor ledare,
vars filosofi måste följas i och för
mänsklighetens väl, men den av jung-
frun födde Frälsaren, som kom för att
dö för våra synder, som blev begra-
ven och uppstod igen och som upp-
for till himmelen, där Han är såsom
den förhärligade Människan, förbidan-
de den av Fadern fastställda tiden för
Hans återkomst, denne övernaturlige
Kristus åsidosättes och förkastas av
de namnkristna ledarne och deras
ständigt sig förökande lärjungar. Så
är det förutsagt och så uppfylles det
i vår tid: »Men även falska profeter
uppstodo bland folket, likasom även
bland eder skola finnas falska lärare,
som skola insmyga fördärvliga partier
(kätterier, falska läror), förnekande till
och med den Herre, som har köpt
dem, dragande över sig själva ett has-
tigt fördärv. Och många skola efter-
följa deras fördärvliga vägar (eng.
övers.), och för deras skull skall san-
ningens väg bliva försmädad» (2 Petr.
2:1, 2).
Och i dessa avfallets mörknande
dagar — vad väntar Herren av oss,
Hans lärjungar, som känna Honom
såsom den sanne Frälsaren och Her-
ren? Vad är vår ansvarighet inför
Honom? Det kan vara blott ett
svar. Under det den avfälliga kris-
tenheten berövar Honom Hans hög-
sta ära, måste vi giva Honom all den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
