Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 9. 1 Maj 1935 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168 TRONS
ket bekymrade över att de icke haft
den underbara erfarenheten, som an-
dra haft, och så gå de från möte till
möte för att få en dylik erfarenhet.
Har du det så? Käre, var stilla i
Kristus, och han skall steg för steg
leda dig allt djupare in i det kristliga
livets erfarenheter.
Växandet sker omedvetet. Du sä-
ger kanske ofta till dig själv: »Jag
gör inga framsteg». Och dock kun-
na måhända de, som bäst känna dig,
vittna om att Kristus tagit alltmer ge-
stalt i dig. Men Gud vill inte, att
du själv skall gå och tänka på din till-
växt. Vi äro vid den bästa hälsan,
när vi icke alls tänka på de olika
organen i vår kropp. Så är det
också i andligt avseende. Se till,
att gemenskapen med Honom för dig
är verklig i ditt vardagsliv, att du
alltid står i Hans ansiktes ljus! Då
skall du, utan att själv veta om det,
förvandlas till Hans likhet, från här-
lighet till härlighet.
Bekännelse och bön
om förlåtelse.
Bekännen alltså edra synder För
varandra, och bedjen för varandra
o. s. v. Jak. 5: 16.
Jag har känt det vara Guds vilja att ge-
nom T. S. sända dessa rader. Gud håller
på och gräver djupare i mitt liv, och nu
vill jag ej längre söka undanflykter eller
dagtinga med Gud utan lyda strax, ty jag
har funnit, det går ej att komma igenom
och fram annat än på lydnadsvägen. Jag
tänker tillbaka på min tid som evangelist,
då jag gick ut och in bland vännerna både
i Västergötland och Närke och fick erfara
eder kärlek och edert förtroende. Jag kän-
ner nu, att jag var icke värd detta såsom
jag fick mottaga det, ty det fanns obe-
kända syndafall, som begingos för över 10
SEGRAR
å 15 år tillbaka i mitt liv, som visserligen
många gånger voro bekända inför Gud; och
jag ville tro, att Gud förlåtit dessa. De
lågo dock gång på gång i min väg och
hindrade mig, ja, hindrade Gud att använda
mig till den välsignelse Han annars kunnat
fått utbreda genom mitt liv. Och när Gud
mötte mig vid min tid på Götabro, så kom
det på nytt: »Gå fram i ljuset!» Men nej,
jag lydde ej. Förra året fick jag dock nåd
av Gud att göra det. Underbara nåd! Nu
vill jag be eder alla, alla vänner och dem
jag mött under livets gång samt H. F:s
styrelse: förlåt mig detta! Jag räknar det
som synd och oärlighet emot eder, då jag
ej motsvarat det förtroende, ni givit mig.
Och jag kanske har sårat mången själ ge-
nom ord och handling. 1 så fall beder jag
eder alla om förlåtelse. Det kanske finnes
någon själ, som läser dessa rader och har
ett sår, som svider i hjärtat. Du har må-
hända en synd, som du tycker du ej vå-
gar tala om, men som ligger, där inne och
hämmar din andliga tillväxt. Gå till nå-
gon broder, som du har förtroende för, och
öppna ditt hjärta. Tala om saken, som deri
är, och du skall få erfara, att allt blir klart.
Och det vi syndat emot varandra, låt oss
bekänna det för varandra, »på det att vi
må varda helade». Ja, förlåten mig allt!
Beder eder felande broder
Holger Johansson.
DEN ANDRA STRANDEN,
Kvällssolen hade redan dalat och
mörkret brett sin slöja över den snöiga
naturen. Då öppnade jag boken och
läste:
»Låt oss fara över till den andra
stranden.» Mark. 4:35—41. Jag rik-
tigt stannade och utbrast för mig
själv: »Vilket ord!» Jag greps i hela
min varelse. »Andra stranden! An-
dra stranden!» — »Amen!» sade det
i mitt inre. Hjärtat fylldes av -en
outsäglig glädje, under det mina ögon
tårades. »Andra stranden -—». O,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
