- Project Runeberg -  Trons Segrar : Uppbyggelse- och missionstidning / Fyrtiosjätte årgången. 1935 /
172

(1890-1993)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 9. 1 Maj 1935 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

172 TRONS

Småplock från en resa
i Västerbottens
Lappmark.

»Låt oss draga bort ät annat
håll till de närmaste småstäderna,
för att jag också där må pre-
dika, t)’ därför har jag begivit mig
ut.» Mark. 1: 38.

Fredageni den 1 mars sade jag farväl till
de mina för att under denna månad verka
på ovannämnda fält. När man lämnar kust-
landet med de stora och folkrika byarna
och kommer hit upp, där man ibland ej
kan upptäcka mer än ett par stugor eller
kanske blott den enda, där mötet skall
hållas, då är det som hörde man de ovan
citerade orden ringa i ens öron. I stället
för »småstäderna» får man då sätta »små-
byarna». Men det är gott att även på
de öde vägarna möta de hungrande och
sanningssökande, liksom Filippus, då han
mötte hovmannen. Ett av de största hind-
ren här är, att under vintern äro de flesta
männen i timmerskogen på vardagarna- Där-
för frågas det på alla platser: »Kan vi inte
få en söndag?» Under vardagarna kan man
ibland få vara nöjd med kvinnor, barn och
någon äldre man, men på söndagarna får
■man så många fler åhörare. Jag vill blott
omnämna en liten by, som heter Holm-
träsk, där fyra familjer bo. När vi där
voro samlade till möte söndagen den 17
mars, var åhörareantalet över ett hundra.
Här hade jag glädjen sammanträffa med
våra vänner Sandströms och reste sedan
till deras lilla hem- i Falträsk, där jag fick
en vilodag och hade ett möte. Två da-
gar voro sedan bestämda för Norrby, där
Gud gav vederkvickande stunder omkring
ordet. Här konstaterade jag det glädjande
förhållandet, att’ vännerna beaktat kassa-
bristen och i förväg gjort en insamling
för att stärka kassan.

Nu skulle färden ställas över berg och
sjöar. På fredagskvällen hade jag ett li-
tet möte i en ödestuga och fick sedan gäs-

SEGRAR

ta över natten hos vårt ombud kronotorpa-
ren V. From.

På lördagsmorgonen tillryggalade jag den
över två mil långa vägen till Vormsele, där
jag fick låna en sparkstötting. Föret var i
den nyfallna snön ej det bästa. Jag ras-
tade här och där i något kronotorp, där
jag fick utdela traktater och sälja några
böcker. Blöt blev jag av svett inifrån och
av snö utifrån. Följden blev en extra på-
ökning av snuvan. Men den kärlek och
uppoffring, som- mötte mig vid framkom-
sten till våra vänner i Vormsele, överväg-
de alla obehag. Vännerna där gjorde allt
vad de kunde för vårt bästa.

Här skulle nu bliva både evangelistmöte
och lokalinvigning. Man greps av en un-
derbar känsla, då man kom in i den iord-
ningställda lokalen, som förr varit an-
vänd till danslokal. Den var med sitt brut-
na tak så trevlig, som, om den från början
varit avsedd till predikolokal. Ovanför estra-
den, där spelmännen förut haft en upp-
höjd plats, stod att läsa med stora bok-
stäver: GUD ÄR KÄRLEK. Var det ej ett
budskap till alla och envar och ej minst
till dem, som varit med om nöjena där,
ett budskap från Gud: »Jag älskar eder
och vill förlåta eder allt»?

På söndagens f. m. inleddes högtiden av
kronojägaren F. Th. Carlsson, som häl-
sade alla välkomna med att läsa Matt.
21: 1—17. Han uttryckte sin önskan att
Jesus skulle få göra med denna lokal som
Han gjorde med templet: förvandla den
till ett bönehus för alla som vilja tillbedja
i anda och sanning. Nu lästes en del av
Salomos bön, 1 Kon. 8, varefter lokalen
förklarades invigd i Fadrens, Sonens och
den Helige Andes namn för heligt ända-
mål.

Under söndagen höllos tre välbesökta mö-
ten och två på måndagen, som var Marie
bebådelsedag. Som avslutning fingo vi följa
tre förlorade till Försonarens kors. Vittnen
som tjänade voro, utom undertecknad, evg.
O. Grahn samt Augusta och K. Sandström.
De femton instrumenten på estraden ta-
lade om att det finns god tillgång på sång-
och musikförmågor här uppe i Lappmarken.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:46:58 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ts/1935/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free