Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 10. 15 Maj 1935 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
TRONS SEGRAR
nom — fastän de ofta bringa oss i
förlägenhet — och inga förhållanden
kunna vara för svåra för Honom att
reda ut och ställa till rätta.
Herren är min herde. Huru stor
än Hans hjord är, och huru mång-
faldiga dess behov och förhållanden
äro, så står jag i ett särskilt per-
sonligt samband med Honom och
Han med mig. Hans öga vilar stän-
digt på mig. Ingenting, som angår
mig, är obekant eller likgiltigt för
Honom. Den ömmaste moder, som
i kärleksfullt minne bevarar sitt lilla
barns joller, tänker dock aldrig på att
räkna håren på dess huvud. Men mina
huvudhår äro räknade. Ej en sparv
faller till marken, utan att Han mär-
ker det. Huru mycket mer måste
Han icke ha omsorg om mig, som Han
köpt med sitt eget blod!
Herren är min herde. Detta är en
säker borgen för att alla mina behov
skola fyllas, att jag skall få all den
ledning, jag behöver. Jag kan med
visshet räkna på bevarande — icke
från prövningar, faror och sorger —
men i dem från allt ont. Och dessa
förmåner får jag tillförse mig vid alla
tider, och å alla ställen, ty Israels her-
de är icke sömnig och sover icke.
Hur sann, hur naturlig, hur följd-
riktig är ej då den slutsatsen: »Mig
skall intet fattas»! Jag skall ej lida
någon brist, ej fattas någonting gott.
Men vi förbliva i åtnjutande av
dessa dyrbara förmåner, endast för så
vitt vi helt överlämna oss åt Honom,
underkasta oss Hans ledning och utan
betänkande mottaga Hans tuktan. Då
vi göra detta, hur trygg, hur salig är
ej då vår ställning! Vi kunna ej bli
övergivna, vi kunna ej komma på
skam. Och vi skola av erfarenhet,
genom den Helige Andes undervis-
ning, lära oss att betrakta alla svå-
righeter och hinder blott såsom me-
del, genom vilka Gud vill uppenbara
sin trofasthet, kärlek och makt.
Ej är du ensam.
(L. G.)
Ej är du ensam, fast ingen moder
sträcker mot dig sin älskande famn,
fastän på livets mörknande floder
fjärran dig synes den ljusnande hamn.
Ej är du ensam, fast ingen syster
dagens bekymmer delar med dig;
Ej är du ensam, fastän så dyster
syns dig din mörka, din ensliga stig.
Ej är du ensam, fast intet hjärta
här utav kärlek varmt för dig slår,
fast intet öga skådar din smärta,
skådar din bittra, din brännande tår.
Ej är du ensam — Herren är nära,
fastän Han klätt sig i mörkaste storm;
o, låt den dräkten ej dig förfära!!
Gud är densamme i skiftande form.
Ej är du ensam; se, vid din sida
står uti kampen din löftesman god,
villig att hjälpa, mäktig att strida,
mäktig att skydda för jägarens lod.
Ej är du ensam, trofast i döden
bär Han dig över var svindlande brant.
Lova och prisa i yttersta nöden,
att ej din fot invid bråddjupen slant!
Ej är du ensam, fast du ej skådat
ännu Hans heliga, dyra gestalt.
Dock är det löftet dig ock bebådat,
att du skall se den, som här var ditt
allt.
En gång hon brister, slöjan, som
skymmer
fullhetens strålande, härliga dag.
Fröjd, som det jordiska hjärtat ej
rymmer,
får du då tömma i eviga drag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
