Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 10. 15 Maj 1935 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS
oss. Ett dylikt löfte är lätt att giva, men
svårt att hålla.»
»Jag ljuger aldrig», var gossens svar.
»Om jag lovat något, så håller jag det
alltid.»
Full av förvåning såg chefen på gossen.
»Men säg då, varför vill du hellre hava
straffet i morgon än i dag?»
Gossen tvekade: »Därför... därför...»
»Nå, varför?»
»Emedan far har slagit mig så förskräck-
ligt i dag, att det gör så ont över hela
kroppen.»
»Varför gjorde han det?»
Gossen stod tyst en stund, sedan sade
han: »Därför att jag ej kunde lämna ho-
nom några penningar för tändstickor jag
sålt. Jag hade köpt mat för dem åt Lisa
och mig, ty vi hade ej fått någon sedan
i förrgår.»
»Slår far dig ofta?»
»Ja, alltid då han är full, och det är han
nästan var dag. Men han slår bara mig
och inte Lisa, och det är bra.»
»Vem är Lisa?»
»Lisa är min lilla puckelryggiga syster,
och hon kunde ej stå ut med det.»
Det uppstod en. stunds tystnad, innao
förhöret fortsattes. Chefen harklade sig,
och så sade han: »Alltså är du här i mor-
gon vid denna tjd?»
»Ja, jag lovar det», sade gossen stilla.
. Därmed avskedades han, och arbetet på
kontoret upptogs utan att någon, sade ett
ord.
Skulle den modige gossen verkligen kom-
ma tillbaka, undrade man på kontoret föl-
jande dag vid den angivna tiden. Man såg
på klockan och utåt vägen. Ja, där kom-
mer han verkligen, .springande så fort han
kan! När han kom- in, såg han först åt
klockan. »Åh, jag kom ändå sent! M,en
jag hade så lång väg- Jag måste gå över
kyrkogården. Förlåt.»
»Vad skulle du göra på kyrkogården?»
frågade chefen.
»Jag ville giva mor en, blomma från Lisa.
Hon hade fått några så vackra violer, och
dem. ville hon så gärna giva mor.»
Det blev nästan dödstyst i rummet. Då
SEGRAR 197
sade chefen till den förvånade gossen, som
hette Daniel, att han skulle följa honom,
och så förde han honom till sin hustru.
För henne fick han nu berätta om sin
lilla syster Lisa och deras olyckliga hem.
Sedan frågade hon honom, om han i stäl-
let för att gå omkring och sälja tänd-
stickor ville komma på kontoret och göra,
vad han kunde. Han skulle sedan med
sin syster få bo hos en snäll fru, som. ar-
betade hos chefen.
Daniel stod där alldeles mållös av för-
våning. Men att han, då han hämtat sig,
ej sade nej är klart, och att han sedan i
sin nya ställning gjorde sitt allra bästa,
förstå vi väl. När julen så kom, hade stora
förändringar skett. Så lyckliga hade de
båda syskonen aldrig varit, och aldrig ha-
de de firat en sådan jul som nu.
(Sv. M,bl.) C. J. En g v all.
Redaktionsnotiser.
T. S;s avdelning "Från hemlandet".
Vid H. F:s styrelses vårsainmanträde be-
slöts bl. a., att vi skulle anmoda våra evan-
gelister att för hemlandsavdelningen insän-
da flera verkliga verksamhetsrapporter. Des-
sa ha onekligen ett större och allmännare
intresse än mötesreferaten att påräkna,
ehuru vi fortfarande räkna med att även
få korta meddelanden från möten på våra
fält i hemlandet. Bäst är att skriva mötes-
referaten på ett särskilt papper och ej
sammanblanda dem med verksamhetsrappor-
terna. Vi komma ock att i tidningen in-
föra dem under olika rubriker.
Angående vår årskonferens
hänvisa vi till förra numret. Var god
genomläs allt som är sagt där angående
konferensen.
Sonr ett tillägg kunna vi meddela, att
sångevangelisten Ludvig Gustafsson är kal-
lad att sjunga till sin konsertina, till om-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
