Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 11. 1 Juni 1935 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’208
TRONS SEGRAR
Tran
Kin
Intryck —uttryck.
Av Nanny Fredrikson.
Tiden ilar så fort, och man hinner ej
alls med, vad man önskade och borde
göra. Detta gäller ej minst korresponden-
sen med offrande och förebedjande vän-
ner. Arbetet växer, Jesus vattnar sädet,
och en ny tid har brutit in i månget hjärta.
! okt. bildades här en kristlig antiopium-
förening, och jag fick en hel del ansvar.
Vi skulle här på Öster ta emot patienterna,
som ville bli fria från sin last. Tiden blev
bestämd till 25 dagar. Någon medicin skul-
le användas, men huvudsakligast var det
på bönens väg, de skulle frigöras. För
20—25 år sedan hade flera stationer opie-
asyter, men sedan dess har denna verk-
samhet varit inställd. Denna nya verksam-
hetsgren växte emellertid fort, och under
dessa 7 månader är det över 150 män
och kvinnor, som sökt vård.
Några reflexer från deras värld! Där
är en man, som varit rökare i många är.
Han lämnade sig först åt Gud, sen skulle
han använda litet medicin och bryta med
lasten. En dag var han så svårt ansatt av
sina begär, att han ämnade ge upp. Men
så tar han en skål vatten och beder unge-
fär så här: »Jesus, Du som uppstod från
de döda, lägg litet av Din medicin i det-
ta vatten, så jag blir fri från begäret». Gud
hörde den enfaldige mannens bön, och från
den stunden var han fri.
En annan, som snart förstört hela sin
förmögenhet, satt en dag och såg på so-
len och ville lära känna dess skapare, som
han aldrig hört om. Ryktet nådde honom,
att vi togo emot opiepatienter här; men
hur skulle han våga sig hit, då han ingen
kände? Han dristade sig dock att gå hit
och promenerade utanför några timmar, tills
han frågade någon om. reglerna etc. Så
kom han in, och allt blev klart. Första
kvällen gjorde han i hemlighet ett förbund
med »Solens Skapare», att om han fick
sova utan medicin den natten, så skulle
han tro på Honom. Mannen sov, tills mor-
gonklockan ringde, och på f. m. hade vi
ett skönt bönemöte, då han lämnade sig
åt Gud. Bibelo och sångboken blevo hans
sällskap och medicin!, och nu vittnar han
med stor frimodighet om huru han sökt
och funnit. En kväll sade han så här: »Mitt
största ärende hit var ej opiet, det var
att finna en Frälsare, och jag har funnit
Honom och står nu med båda fötterna pä
himlavägen.» O, vilken lycka och nåd att
få möta dessa med Livets vatten!
En annan kommer och ropar: »Bed för
mig! Jag bar lämnat opiet men ej ciga-
retterna». En het kamp, som slutar med
seger, och han får avsky för det han förr
älskat
En av de ledande bland buddhistema i
staden fick det svårt en dag och sade:
»Det går aldrig! Jag går hem och röker
igen». Vi bådo. Vad hände? Han sade:
»Jag kände som en ström av vatten över
min kropp, och i mitt inre kom allt i rö-
relse; och jag kunde bara prisa Jesus,
som tagit bort begäret. Det blev »tack»
i stället för medicin. Nu vittnar han bland
buddhistema med stor frimodighet. Han
hade eljest rökt i över 30 år.
Där ha vi en lokomotivförare, som ej
endast använt opium utan också morfin.
Han tog medicin i 14 dagar. Så blev han
frälst och höll Gud för trofast, och han
blev en ny människa. Han har vunnit flera
av sina kamrater vid järnvägen, och de
ämna nu öppna en liten predikoplats där.
Bland de många är också en, som spelat
för de avlidnas andar, sen han var 10 år,
och rökt opium, sen han var 12 år. Nu
är han 26. Snart efter det han lämnat
opiet och blivit frälst, fick han arbete på
det engelska sjukhuset. På kvällarna kom-
mer han ofta och hjälper oss i musiken
med sin »seng», ett kinesiskt instrument.
♦
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
