Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 15. 1 Augusti 1935 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’300
TRONS SEGRAR
Värmeböljor.
Ja, det talas det för närvarande mycket om
i Sverige, och detta med rätta, kanske, ty
med äkta afrikansk värme ha vi hugnats
efter en kall, nyckfull vår, som liksom sam-
mansnörde ivrigt längtande bladknoppar,
som trånade efter att i festdräkt få klä-
da nakna, kala grenar. Jag hörde trädens
kionor tillropa vårvindarna: kläd oss, kläd
oss, i högtidsskrud och utplåna varje spår
av vår nakenhet! Och se! —
Som strålande segerhjälte träder solen
ur sitt tjäll, och strax vifta björkar och alar,
bokar och lindar vandraren till vila bland
sippor, gullvivor och konvaljer. Vem kan
motstå en sådan inbjudan?
Granbarren blevo mjuka och tallarnas alla
kandelabrar försedda med nya ljus. Det
blev andakt i Guds tempel. Stanna! Se!
Alla ljus tändas. Det lyser rödaste rött mel-
lan pelargångar och på färgrik blomster-
matta. Skogen håller bröllop. Kapellmäs-
taren ropar ut sitt: Ku, ku’! Ku, ku! Tras-
tar, bofinkar, lövsångare, hela kören sam-
las, och musiken förtonar i finaste pianis-
simo. Men jag förirrar mig! Jag är tyst.
Den Allsmäktige äskar ljud. Det är Han
som talar. —
Under sådana där mäktigt tillintetgörande
känslor gick min väg till Kumla. Där möt-
tes jag av ännu en värmebölja. Den slog
mig till mötes, när bussen med varje krök-
ning av vägen tog oss närmare målet för
ännu en tempeltjänst. Bönernas värme-
bölja, som år efter år gått fram över
dessa nejder, omsvepte mig. Själen darrar!
Dess spegel, ögat, höljes av dimma.
»Men Jesus sade till henne: Gråt icke!»
Tyst smög jag mig in i templet — ladan.
Icke igenkänd! Lyssna, hör! Min själ mät-
tas.» Du skall älska!» »Skall», — lagens
hammarslag ger dråpslaget åt egenrättfär-
dighetens förmenta arvsrätt och nådehjo-
net ligger där krossat vid korsets fot. Där
blir lagens skall — kärlekens måste —.
Så inånga kärlekens handslag därute i
parken, så månget tindrande ögonpar, så
månget varmt välkommen! Gälla de alla
»främlingen i hemlandet» med en gång upp-
ryckta hjärterötter? Vågar icke till fullo
hänge mig åt denna kärlekens vär-
mebölja! Vilken kärlek — given eller
mottagen — är utan smärta? Ovärdig!
»Tagen och äten!» Kärlekens brustna
hjärta inbjuder till festmåltid. Hungrande
flockas tysta kring nådens bord.
Se strålknippena där borta i västerled!
Det skimrar av guld och purpur! Evighetens
gloria över »Via Dolorosa» — »O, hu-
vud, blodigt sårat»!
Darrande läppar fuktas av kalkens dryck:
»Nya Testamentet i mitt blod — till dess
jag dricker det nytt med eder i min Fa-
ders rike». —
Sakta svalkar smygande aftonskymning
dagens hetta.
Mitt aftonoffer, o Gud, tag mot!
Farväl! Jag vill skynda mig ut til 1 min
kallelses vrå, där det fulaste fula blir vac-
kert — av nåd för Jesu skull.
Jag vill skynda mig, innan skördeman-
nens lie avkläder ängar och åkrar dess
yppighet.
Jag vill minnas värmeböljornas makt!
Augusta Emanuelson.
Var är Han?
Såg du Honom i all den tro,
som nu låter tala om sig? Det är
nu först man har börjat tro. Nu skall
allt gå genom trG. Välan, du glada
tro! Bär förbundets ark framför oss
genom tidsböljornas djupa vatten!
Kom, sjung ned Jerikos murar! Till-
stoppa lejonens mun, och gå åstad
med dina tre hundra män för att
slå midjaniterna, talrika som sanden
på havets strand! I denna gudlösa
tid giv oss en profet, som med eld
från himmelen bevisar, att Herren
är Gud. E. G—n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
