Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 15. 1 Augusti 1935 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’304
TRONS SEGRAR
regnväder, därför var dessa två dagars
resa mycket besvärlig. Som det var halt
och slipprigt, föllo bärarna omkull gång
efter annan. En gång slog min kamrats
bärstol emot en sten, varvid hon föll ur
och bräckte ett ben i ryggraden mellan skul-
derbladen, vilket medförde svåra plågor,
dock förstod ingen av oss, huru allvarligt
det var... Då vi koinmo fram till Kien-
Chow, vilade hon i sin tältsäng, och så
länge hon var stilla, var det mindre plåg-
samt. Trots allt, måste vi fortsätta ännu
fyra dagsresor till en Engelska kyrkans
missionsstation. Där blevo vi hjärtligt väl-
komnade och omhuldade på allt sätt. De
kvarhöllo oss en månad i tanke att det
onda skulle läkas. Därifrån hyrde vi rodd-
båt utför floden mot Chung-king (kallas nu
Pahsien). Miss Williams, min kamrat, ha-
de under tiden skrivit till Shanghai och
bett om tillåtelse att resa ned dit för att
få läkarevård. Då vi kommo till Chung-
king, hade hon ett beviljande svar där.
Under tiden hade vi bedit om Guds led-
ning, huruvida jag skulle följa med henne
till kusten, enär hon behövde min hjälp.
Men Gud hade ordnat allt. Då vattnet i
floden är lågt, kunna icke de större bå-
tarna gå upp hit, men nu var den sista
genomgående båten till Shanghai inne, och
därtill var det en bekant missionär, som
skulle resa med samma båt. Alltså delades
våra vägar den 24 nov. 1934. Då min kam-
rat i Shanghai blev undersökt genom rönt-
gen, blev det klart, att ett ben var bru-
tet och att det börjat kröka sig utåt. Med
den av Gud givna skickligheten satte dok-
torn det rätt, varpå hon gipsades och måste
ligga i den ställningen i två månader. Men
Gud hjälpte henne igenom, så att hon fuli
av tack och lov till Herren kunde resa
till England, dit hon ankom den 10 sist-
lidne maj... För mig hade det nog varit
en lättare väg att följa ined henne på hem-
resa, men jag har icke ansett mig kunna
lämna fältet under de rådande förhållan-
dena, ty det vore som att fly och lämna
de stackars »fåren» åt sig själva... Jag
har nu icke endast Sintientsi utan även
Pachovv med utstationer, emedan den sta-
tionen nu är utan missionärer. De troende
ha i likhet med. mig förlorat allt, och de
skriva och bedja om hjälp. En kommitté
av missionärer och infödda ledare har till-
satts för att förmedla litet hjälp åt de
troende, men allt är så dyrt, att det ej
förslår långt.
De röda ha nu dragit sig mer och mer
emot norr, de söka sig väg till provinsen
Kansu. Nu har det visat sig, att dessa
själviska krigsherrar, som härskat här i pro-
vinsen, intet förmått gent emot de röda.
Tvärtom ha många av soldaterna gått över
till dem med vapen och allt. Sedan februari
månad är det Centralregeringen, som har
makten, och den gör mera allvar av att
övervinna de röda.
Därför hoppas vi på bättre tider, dä
stormen lagt sig, och en vederkvickelsetid
från Herren kommer. Jag har en önskan
att om det är Guds vilja få resa omkring
på fältet, där jag har arbetat från början.
Man hoppas, att dessa blodtörstiga röda ej
må komma åter, sedan höstskörden bär-
gats in.
Dessa resor ha blivit dyra, men C. I. M:s
ledare i Shanghai ha varit kärleksfulla nog
att betala icke blott min kamrats resekost-
nader utan även mina, eljest hade det ej
gått för mig, sedan nu växelkursen fallit...
Nu är jag på en utstation och har det
mera kinesiskt, då jag har tre kinesiska
medhjälpare med mig. Kommer nu någon
flykting, så kan jag bjuda dem att stanna
ett par dagar för att vila ut. Även kan
jag giva dem en slant för resan. Det är
dyrbart att få se Herren i händer efter allt
och se huru han hjälper och fyller beho-
ven.
Om detta brev hinner fram till konferen-
sen på Torp, så var vänlig framför min
hjärtliga hälsning och mitt tack för uthållig-
het i förbön och offersinne under denna
nödens och lidandets tid. Kanske jag en
annan gång kan få skriva under bättre
förhållanden och berätta om en andlig skör-
detid. Låt oss stå Herren trogna var och
en på den plats, där Han ställt oss!...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
