Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 16. 15 Augusti 1935 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS SEGRAEL.
315
evigheten icke bli något vardagligt
utan något särskilt, som ständigt skall
vara nytt. Ännu är lönen ej uppen-
barad, men vi vänta därpå.
Tisdagen den 25 juni.
(Ref. av Anderzén.)
Dagens morgonmöte inleddes av
•disponent C. E. Johansson, som
läste Joh. 15: 7—10. Att läsa avskeds-
brev är både intressant, förkros-
sande och lärorikt. Jesu avskeds-
tal här är ett försäkringsbrev. Ka-
pitalet är Hans kärlek, som för oss
innehåller allt, vad vi behöva, och
Han säger oss, att vi få taga ut så
mycket vi vilja. »Bedjen, vadhelst I
viljen.» Anden är den som härvidlag
reglerar vår vilja. Och Han giver Guds
folk en vilja, som lever i Guds vilja.
Liv eller död.
Missionär C. Nykvist talade i
■anslutning till 2 Kon. 7:9. Sjunde
kapitlet här talar om fyra spetälska
män, som voro ute på en vandring
mot ett mål, på vilket de satt allt
på spel — död eller liv. Och de fun-
no livet, och därjämte funno de nä-
ring för livet. Vi ha under denna
konferens fått höra mycket Guds ord,
och jag påminner om Jesu ord: »Sa-
liga äro de som höra Guds ord och
gömma det.» Men vi böra tänka på
dem, som äro i nöd — kineserna,
som äro fångna under djävulen. Man
säger, att japanerna äro svåra mot
kineserna. Nåväl, men djävulen är
mycket svårare. Må vi därför fort-
sätta att giva dem evangelium, den-
na Guds kraft, som kan lösa dem ur
djävulens snaror. Det är en stor or-
sak till tacksamhet för oss, att sven-
skarna varit för små för att kapa till
sig av hedningarnas jord och rikedo-
mar, och att de i stället kunnat bringa
hedningarna frälsningens evangelium.
Hedningarna se mycket olika på mis-
sionären och hans budskap. En tjän-
steman sade till broder Nykvist: »Ni
ha något i eder religion, som vi icke
ha i våra religioner.» — »Vad är det?»
— »Jo, uppståndelsen.» Och han fort-
satte: »Jag tror, att det kommer en
tid, då ingen skall tala om Budda,
Konfucius och andra religionsstiftare
utan endast om Jesus Kristus.» Ja,
så vilja ock vi tro. En annan sade, då
broder Nykvist med sitt sällskap läm-
nade hans by: »Ni kommer väl icke
tillbaka mer?» Vi svarade: »Om ic-
ke vi komma, så komma nog andra.»
Och jag är glad att veta, att norska
missionärer arbeta på den platsen nu.
Vår Frälsare kom objuden till jor-
den, och missionären får på Hans
bud gå, även han, objuden, och bud-
skapet verkar nu likasom förr. Då
broder Nykvist 1913 kom till Soping,
martyrstaden, gick där på gatorna en
man och sjöng visor och berättade
historier för det sysslolösa gatfolket.
Han var en avfällig kristen. Vi bör-
jade bedja för honom, och Gud hörde
vår bön; mannen blev upprättad och
kom åter till sin Frälsare. Men icke
det allenast. Han blev också ett
Herrens vittne, och han verkade se-
dan till stor välsignelse under 19 års
tid.
Betrodda med försoningens ord.
Missionär C. Alm från Afrika stan-
nade vid de tre orden:»Gånfördenskull
ut»; »De gingo ut och predikade alle-
städes» samt: »Han har betrott oss
med försoningens ord. Å Kristi väg-
nar äro vi sändebud.»
Det var en underbar dag, den da-
gen då Gud var i Kristus och förso-
nade världen med sig själv. Många
vittnade på den dagen, och det tro-
fasta vittnet i skyn, solen, dolde den
dagen sitt ansikte. Vår »gamla mo-
der jord» skalv, och hällebergen räm-
nade. Gravarna öppnades och mån-
ga de heligas kroppar fingo liv, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
