Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 17. 1 September 1935 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’348 TRONS
cimera leden, och endast några få
återvände med bud om olyckan.
Men snart fylkade sig nya härar
under hans fanor, ända till dess att
hans heta drömmar om jordisk makt
och ära för alltid gäckades vid Wa-
terloo. Han måste lämna sig i en-
gelsmännens händer, och- dessa förde
honom till den ensliga klippön S:t
Helena långt ute i Atlanten. Där
hade han mer än nog tillfälle under
återstoden av sitt liv att anställa be-
traktelser över förgängligheten av
den jordiska ära, som nu för alltid
hade gått honom ur händerna. Men
i dessa olyckans och bedrövelsens år
öppnades hans ögon för något större.
En dag, då »den fångne örnen» i säll-
skap med greve Montholon tog sig en
smula motion i det fria, stannade han
plötsligt och sade, vänd till greven:
»Kan ni säga mig, vem Jesus Kristus
var?» — Intet svar. — »Nå, då vill
jag säga er det: Alexander, Caesar,
Karl den store och jag själv ha grun-
dat stora välden — med vapen och
våld. Jesus allena grundade sitt
välde på kärlek, och i denna stund
är det miljoner människor, som
med glädje skulle dö för Honom.
Jag dör i förtid, och min kropp skall
snart vända tillbaka till jorden och
bliva föda åt maskarna. Ett sådant
öde väntar snart honom, som har blivit
kallad den store Napoleon. Vilken
avgrund är det icke mellan mitt djupa
elände och Kristi eviga rike, vilket
förkunnas, älskas och tillbedes och
som utbredes över hela jorden: Jag
sägg- eder, att alla dessa härskare,
som jag nämnde, voro endast männi-
skor; ingen enda av dem var lik Ho-
nom. Jesus var mer än en män-
niska ... Han begär en människas
hjärta utan förbehåll och får det. Un-
derbart! Alla, som uppriktigt tro på
Honom, uppleva en underbar, över-
naturlig kärlek till Honom. Tiden,
den store fördärvaren, mäktar icke
släcka ut denna heliga låga... Jag
SEGRAR
böjer mig för ett oemotsägligt faktum
och tror förvisso, att Jesus Kristus
är Guds Son».
Vilket märkligt vittnesbörd! Ja,
Kristus är den ende oföränder-
lige i denna växlingens värld. Han
är den ende, som kan giva verklig,
förblivande frid och vila. Ingen, som
tager emot honom i tro, skall någon-
sin ångra sitt val.
Min käre vän, har DU tagit emot
Kristus såsom din frälsare?
»Sannerligen, sannerligen säger jag
eder: Den som hör mina ord och
tror Honom, som har sänt mig, han
har evigt liv och kommer icke
under någon dom utan h a r
övergått från d ö d e n till 1 i-
v e t».
Deyngre$ avdelning.
Den s^amie doktorn.
I en mindre stad bodde en gam-
mal läkare, liten till växten och med
grått hår. För sin skicklighet var
han allmänt känd, och inom barnens
värld var han innerligt älskad. När-
helst han mätte någon av de små,
hade han en vänlig blick och ett vän-
ligt ord till hands och så ännu något
mer. Månget tindrande barnaöga fäs-
te väl först sin blick på det vänliga
gamla ansiktet men därpå litet nyfi-
ket och begärligt på fickorna i yt-
terrocken, ty nästan alltid innehöllo
de något gott för de små vännernas
räkning.
En afton, då doktorn kom gående,
fick han snart som vanligt en skara
barn kring sig. Sedan han vänligt
samspråkat med dem några ögonblick,
sade han: Nu skall jag tala om en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
