Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 18. 15 September 1935 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’362
TRONS SEGRAR
larne, lycklig att ha fått lite »semes-
ter». I sitt arbete vid »expeditionen»
efterträddes han av missionsförestån-
daren såsom vikarie. »Det var mycket
att ordna upp både hemma och på
’expeditionen’, innan jag for», skrev
han, och slutade sitt brev med föl-
jande önskan:
»Måtte Herren i sin stora barmhär-
tighet stärka mig till hela min varel-
se, då nu ansvarsbördan ännu tyng-
re kommer att trycka min svaga skul-
dra.»
Broder Svensson syftar med de sis-
ta orden på vad han förut i brevet
vidrört, att grosshandl. Johan Anders-
son, som i flera år stått som vice
ordförande i styrelsen och medlem
i missionskommittén, nyligen flyttat
till Norrköping. Därvid hade br. An-
dersson även avsagt sig vice ordfö-
randeskapet och br. Svensson vid års-
mötet invalts som vice ordförande i
hans ställe.
Br. Svenssons förhoppningar om
vederfående grusades, och det beha-
gade Gud att på ett fullkomligare sätt
befria honom från hans svåra lidande.
Natten mellan den 24 och 25 aug.
drabbades han av en lindrig hjärn-
blödning. Hastigt tillstötte blodpropp
och lunginflammation, och på tisdags-
kvällen den 27 löstes hans ande från
den bräckliga hyddan. Hans hustru,
som blivit eftertelefonerad, var hos
honom under hans sista stunder. —
Då han kl. 1/21 på natten vaknade och
kände sig sjuk, väckte han sin vär-
dinna och sade: »Jag har fått hjärn-
blödning. Hälsa de mina, att jag går
hem!»
Hans ålder var 48 år och 4 må-
nader.
Så få vi då icke mer kämpa några
slag tillsammans eller böja våra knän
sida vid sida i bön och tillbedjan här
nere, såsom vi så ofta gjort. Du
gjorde allt för att göra det trivsamt
och angenämt för mig under mina
årliga Linköpingsvisiter, medan jag
bevistade styrelsemötena. Dina små
samlade du omkring dig för att låta
dem sjunga för mig de vackra sånger
du lärt dem. — Av allt förstod man,
att du var en god uppfostrare.
Saknad i familjekretsen, saknad t
brödrakretsen — väntad och väntande
där uppe i fadershuset!
Vi mötas snart. Vila i frid!
J. Sonesson.
Pasfor Th. Svensson.
In memorian.
»Pastor Th. Svensson har efter en
hastigt påkommen sjukdom avlidit å
Ludvika lasarett.» Så läste jag i sis-
ta numret av Trons Segrar. Detta
helt oväntade hembud grep mig så
som sällan annars. Tårarna rullade
utför mina kinder, då jag böjde mitt
huvud i mina händer och frågade
Gud: »Varför hämtade du Th. så
snart från den uppgift, som du givit
honom i livet... ?» — »Vad jag gör,,
vet du icke ännu...» Tack, Gud,
för vad du givit mig genom Th.!
Från minnet framspringa så många
oförgätliga, rannsakande och veder-
kvickande stunder, då jag suttit ned
och lyssnat till ditt underbara bud-
skap. Det var icke det nu så mo-
derna, förståndsmässiga dissekerandet
av ordet. Nej, det var ett innerligt
budskap, framsprunget ur ett prövat
och erfaret, svagt men trofriskt hjärta
om full överlåtelse och frälsning, var-
av följer en underbar vila i förut
beredda gärningar. Särskilt minns
jag en påskdagsmorgon i vårt Betel
Du började med orden »Kristus
leve r». Det var ett levande bud-
skap från Livets Herre.
Tack, broder, för alla de saliga stun-
der, vi tillbringat tillsamman! I kraft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
