Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 18. 15 September 1935 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS SEGRAEL.
369
re, som kallade »herdegossen» Pe-
ter Fjellstedt till banbrytare för
hednamissionen. Detta skedde i en
tid, då det förspordes stor likgiltighet
för hedningarnas frälsning och andligt
mörker ruvade över allt Sveriges land.
Det har sagts om Peter Fjellstedt,
att han mer än någon annan svensk
man bidragit till att väcka sant krist-’
ligt liv i vårt svenska folk, och han
var en tid verksam såsom banbrytande
missionär i Ostasien och i Turkiet.
I Fjellstedts liv se vi tydligt, att då
Herren kallar sändebud, då måste de
fram, huru fördolda för människors
blickar de än växa upp, och vägen
banas för dem trots de största svårig-
heter.
Tio mil från staden Karlstad, i Sil-
leruds socken, Värmland, låg ute i
skogen en liten stuga, där Fjellstedt
föddes den 17 september 1802.
Fattigdomen var stor i hemmet,
och denna fattigdom tilltog med åren.
Då gossen var 5 år gammal, förstördes
stugan genom vådeld, och vid släck-
ningen ådrog sig hans moder en svår
sjukdom, som följde henne ända till
graven.
Fadern lärde den lille Peter att skri-
va och läsa, i vilka färdigheter han
varit hemma vid 6 års ålder. Då Peter
var 10 år gammal, inträffade ett svårt
nödår. Då brödet av bark och kli’
ej räckte till för familjen, måste Pe-
ter lämna hemmet och taga sin första
tjänst såsom vallgosse hos en avläg-
set boende granne. Som vallgosse fick
han slita ont, men han kände sig dock
lycklig, efter, som han själv säger, sin
»dåvarande måttstock på lycka?,.
_ (Forts.).
De yngres avdelning.
Juniorlägret i Sänkbäcken 1935.
Till Herrens ära vilja vi låta läsarna ’ av
T. Si. få en glimt från lägret. Med före-
gående års härliga lägerminnen och i för-
tröstan på Guds vilja utfärdade också i år
Ö. Ryds juniorer inbjudan till läger. Sänk-
bäcken är en idealisk plats för dylik sam-
ling. Intet stör här stillheten. Det enda
motorsurr vi hörde var postflygaren.
Hur hjärtligt var ej värdfolkets: »Väl-
komna!» Vi blevo en enda stor familj. Att
mycken och målmedveten bön uppsänts in-
för nådens tron skuifle vi snart få erfara.
Inte bara östgötar hade samlats, här »skor-
rade» skånskan; närkingar och smålännin-
gar voro också med. När »tystnaden» gick
första kvälien,, voro de flesta platser upp-
tagna». Fastän mörkret hade fallit över
skog och sjö, var det ej lätt att somna för
alla. Tankarna hade fått vingar, kanske
ilade de de många milen hem, snabbt som
bara tanlken kan flyga-... Allvarstanken
kom över läpparna med ropet: »Käre
Gud!» Dock när uppstigningssignalen ljöd,
hade »John Blund» besegrat alla. Men »att
sova n u, det går ej an».
Lägerdagen börjar kl. 7.30, några minu-
ter senare tågar en sjungande skara till
sjön för »morgondopp». AUa olustkänslor
lämnas i sjön, och vi tåga hem pigga
och glada. ! raskt tempo följa sedan da-
gens olika nummer: gymnastik, morgon-
bön, frukost, en stilla halvtimme, bibel-
studium, kaffe, bad, middag och 30 min.
tystnad. Kl. 3 ljuder lägerpipan, och vi sam-
las åter omkring Guds ord. Redan för-
sta dagen susa nådens vindar i lägret. Af-
tonbönen blev ailtid en allvarsstund, en
ransakningsstund. Då sjöngos körerna;
»Börja i unga år
vandra i Jesu spår!
Bed, att Han leder dig,
när vägen delar sig.
»Börja i unga är
vandra i Jesu spår!
Bed, att Han leder dig
hela din stig».
»Namnet Jesus, himmelsk hälsning!
Det mitt hjärtas kärlek vann.
1 det namnet fann jag frälsning;
Intet annat frälsa kan».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
