Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 19. 1 Oktober 1935 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’374
TRONS SEGRAR
intet mig fånga under färden?» Hör:
»Se uppåt, trötte, trängde broder, och
hör vad Jesus säger dig — Se uppåt
blott mot himmelen!» Ja, broder,
låt oss fatta mod! Se på Honom,
vår Konung, som gick för oss i dö-
den. Han går före oss • i striden,
och vi få endast följa efter och så
bliva segervinnare. Vi skola segra
över alla ondskans makter, hur fruk-
tansvärda de än äro. Låt oss aldrig
vanda vapnen mot varandra, utan i
kärlek stödja och hjälpa den som
håller på att uppgivas och falla. Men
mitt hjärta gråter, när jag tänker på
alla dem som ligga där slagna. Är
du en av dem?- Käre, bliv ej liggande
längre! Stå upp igen! Herren vill
resa dig upp och vara ditt stöd och
din hjälp. Bekänn din synd och bed,
bed, och Han skall svara: »Dina syn-
der förlåtas dig». Och du som söker
övertyga både dig själv och andra,
att det är bra som det är — kanske
är det så, men kanske icke — beder
du verkligen på allvar: »Utrannsaka
mig, Gud, och känn mitt hjärta —
se till, om jag är stadd på en olycks-
väg»? Har du ej tröttnat på grann-
låten i världen, på allt som smeker
öga och öra? Kanske är det ock
något i vårt gudstjänstfirande, som
borde få en heligare prägel? Jag
anar något, vad Emil Gustafson me-
nar, när han sjunger: »Nu är jag
mätt, ja riktigt storbelåten — Jag
vänder mig ifrån den tomma ståten».
Min käre vän, är du måhända bland
dem som söka behålla skenet av en
varm kristen? »Du har namn att du
lever, fastän du är död» (Uppb. 3:1).
Jag kom på pingstdagen in i den
lilla vackra kyrkan, långt uppe i
Norrbotten, S. Sunderbyn. Därutanför
fanns ej ett grönt grässtrå eller ett
färskt löv. En fiskare gick ute på
Lule älv på isen och skötte om sina
fiskredskap, men kyrkan var där inne
prydd med stora, vackra björkar. De
hade fullt utslagna löv och voro pla-
cerade i alla hörn samt runt plattfor-
men, talarestolen. Jag kan ej uttala,
huru jag gladdes, när jag såg denna
vackra grönska och kände den friska
doften därav, men min glädje blev
icke lång, den förbyttes snart i ve-
mod. Dessa björkar hade också ske-
net av att vara levande, men de voro
döda.
De stodo där avhuggna vid roten
i var sin vattenkruka, och ej endast
det, de voro också bundna med star-
ka band. Vid en hastig överblick
märktes ej annat än det vackra, gröna
lövet, men vid närmare granskning
såg man ju tydligt, hur det var med
deras liv, det uppehölls ännu men
på konstlat sätt. Deras band höllo
dem upprätt, och vattnet i krukan
hjälpte dem att ännu någon tid lysa
med sin grönska; men ack, snart kom
den dagen, då de blevo utkastade på
sopbacken till att brännas. Då hjälp-
te dem icke varken det ena eller andra
konstmedlet. De voro ohjälpligt hem-
fallna åt död och undergång. Åh, vil-
ken predikan detta blev för mig! Om
jag var den ende i församlingen, som
träffades av denna predikan, vet jag
icke. Kanske borde jag tagit texten
där för mitt vittnesbörd. Jag måste
på fullt allvar ropa i mitt hjärta till
Herren, att Han skulle utrannsaka
mig, om jag tilläventyrs vore lik des-
sa björkar — om jag hade namn av
att leva men vore död.
Säg, hur är det med dig, min vän?
Är du övervinnare, eller är du över-
vunnen? Du svarar kanske: ȁh,
visst är det en del skröpligheter och
många brister i församlingen, men
vi få ej döma. Det är sant, att de
offentliga gudstjänsterna ej äro så
besökta, som önskligt vore, men vår
pastor talar så utmärkt bra, att vi
kunna ej önska bättre.»
Hur gärna jag än skulle vilja fort-
sätta, så måste jag sluta här. Må
Herren fortsätta och tala. Ämnet är
alldeles för heligt och allvarligt för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
