- Project Runeberg -  Trons Segrar : Uppbyggelse- och missionstidning / Fyrtiosjätte årgången. 1935 /
393

(1890-1993)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 20. 15 Oktober 1935 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TRONS SEGRAEL.

393

JAG VILLE SÅ GÄRNA.

Mel.; Väckelse- ock Hemlandss. 264.

Jag ville så gärna röra,
O Herre, vid Dina sår
Och trösteord från Dig höra,
Att hjälp >i min nöd jag får.

Kör:

De såren mig giva hälsa;
Där flödar min reningsflod
Med kraft, som förmår att frälsa,
Ty floden är Lammets blod.

Så vill jag i tron förbliva
Vid korset, där hjälp jag får,
Och äran åt Honom giva,
Som burit de djupa sår.

Min fristad är Jesu hjärta,
Som brustit för mig en gång.
Då tog Han min synd och smärta;
Det är och förblir min sång.

Nu vill jag så gärna vara
Vid korset, som hälsa ger,
Till dess att jag hem får fara,
Där Jesus jag evigt ser.

K. G. S.

ICKE OSS FÖRUTAN.

»Och fastän alla dessa genom tron hava fått sitt vittnesbörd, und-
fingo de ändå icke, vad utlovat var; ty Gud hade åt oss utsett något
bättre, på det att de icke oss förutan skulle bliva fullkomnade.» Hebr.
11: 40.

I Hebreerbrevets 11 kap. visas, att
de heliga från alla tider äro ett.
Det finnes ett band, som förenar
dem; en gemensam känsla, som upp^-
fyller dem; en sång för många rös-
ter ; e n ställning, ett sinne. De he-
liga, som levde före Kristi ankomst,
och de, som levat alltsedan, äro ett
med varandra i sin tro på levande
Gud, som gör det osynliga synligt,
det avlägsna nära och ser det eviga
bakom det förgängliga och tillfälliga.

Och nu väntar himlen. Dess fröjd
är ej fullkomnad, dess glädje är q
fullständig. De saliga äro saliga;
men där är ännu en gräns mellan vad
de äro och vad de skola bliva,
mellan vad de åtnjuta och vad de
skola åtnjuta. Kören är ej fulltalig,
och lovsången kan icke ljuda i sin
fulla styrka, förrän våra röster blan-
das i den. Där är en paus, ett
uppehåll, en väntan, något ofullstän-
digt, till dess vi komma med. Dina

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:46:58 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ts/1935/0477.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free