Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 21. 1 November 1935 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS
bakgård i ett av Stockholms fattigkvarter.
Fattigt var det också i Karl-Gustavs hem.
Ja, man kunde mången gång inte hålla
nöden borta därifrån.
Nu var Karl-Gustav sju och ett halvt år
gammal. Följaktligen hade han gått i sko-
lan en hel termin, fast det nog varit si
och så med skolgången ibland, vilket nog-
samt syntes i terminsbetyget.
Kamraterna voro inte alls snälla mot
Karl-Gustav. Ofta fick .han veta, att han
hörde hemma bland rännstensungar och
fattiglappar. »Lappen» blev han också kal-
lad, möjligen därför att hans dräkt bar
många lappar, vilkas färg inte alltid
överensstämde med den färg kläderna från
första stund hade haft. — Vid det nam-
net kokade det till inom Karl-Gustav, ja,
ibland hände det till och med att det ko-
kade över. Då fingo knytnävarna en hiske-
lig fart, men snart måste Karl-Gustav fly
för övermakten. De stridande blevo för
många, och sällan stod någon på hans sida.
En dag fick han höra något intressant.
Det var inte avsett, att han skulle höra
det, men. han hörde det ändå. Det skulle
bli fest i söndagsskolan, och några av poj-
karna skulle yara med i någon tablå eller
demonstration. Nu diskuterade man saken
både utan och innan. Man hade övat en
gång, och de små »aktörerna»* skröto våd-
ligt. Så fick någon se, att Karl-Gustav lyss-
nade och slängde i väg.
»De ä inte för ’lappar’ de, du!»
Det hettade i kinderna på Karl-Gustav.
Gråten var inte. långt borta, men en modig
karl gråter inte. Han knöt de små hän-
derna i byxfickorna, som voro utan bot-
ten, och mumlade med sammanbitna tän-
der: »Vänta ni!» Vad det var de skulle
vänta på, hade han knappast klart för
sig själv, men upprättelse skulle han ha!
På vägen till och från skolan hade han
sällskap med Elvi. Elvi var lika gammal
som Karl-Gustav och från samma bakgård.
De voro de allra bästa vänner. Hon gick
"Aktör kallas den som uppträder i en
tablå.
SEGRAR’ 427
i söndagsskolan, och en dag föreslog hon,
att Karl-Gustav också skulle börja.
»Den är inte för fattiglappar», repete-
rade Karl-Gustav.
»Jo då», mente Elvi. »Kom bara du!»
»Ja, men. i nte får jag vara med på fes-
terna ii nte ...»
»Joo män, de får du visst!» Elvi blev
ivrig. »Kanske till och med hjälpa till.»
»Ja har så dåliga kläder mot du», för-
sökte Karl-Gustav.
»Äsch, sån’t bryr inte ja mej om.»
Därmed sprang Elvi ifrån Karl-Gustav.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
