Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 22. 15 November 1935 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS SEGRAR’
447
på andra platser, mötte vi nästa söndag
upp i Si m ä 11 e b r o för evangeMstmöte. Det
var samma vittnen, utom Josef Johansson.
I stället fingo vi ett inslag av en syster
från baptistmissionen. I början voro sin-
nena något oroliga och tankarna spridda,
beroende på de rapporter som de sista
dagarna nått oss orm krigsutbrottet. Men
ofta får ju tidens nöd vara de vallhundar,
som, jaga oss in i tillflyktsorten. Och vid
Jesu hjärta är lugnt, trots stormarna på
jorden. Vi fingo blicken riktad uppåt och
en ny bekräftelse pä att vår förlossning
nalkas.
Att referera vittnesbörden skulle bli allt-
för långt. Evighetens morgon skall upp-
visa ’resultatet. Många Guds barn hade
kommit samman. Kalmarborna äro ej tröga,
när det gäller att färdas några mil, blott
de få vara med »dem som högtid hålla».
Offren, som upptogos under dagen, be-
slöts sändas som en blomma på Th. Svens-
sons grav till missionen. Evangelisterna tjä-
nade för det äiidamålet fritt.
Nu till sist en fridens hälsning:
Låt oss fröjdas i Guds frälsning,
Ty det klarnar efter hand;
Snart vi lämna stridens land!
Enligt uppdrag
Anna E11 g h o I m.
Deyngre5 avdelning.
KARL-GUSTAV.
För T. S. av farbror Valle.
(Forts.)
En grupp pojkar går förbi Karl-Gustav,
där han går och ser rätt ner i gatan. En
av dem’ säger något till honom. Han hör
inte, och frågan upprepas. »Ska’ du följa
med till söndagsskolan ?»
Karl-Gustav tvärvänder.
Om en stund möter han en ny grupp.
Fylld av onda aningar, säger han: »Ska’
ni gå till söndagsskolan?»
»Jaha», blir svaret, »ska du följa med?»
»Nej, tack ska ni ha!»
Karl-Gustav fortsätter, men i samma rikt-
ning som’ pojkarna. Om en stund komma
två grabbar i fullt fyrsprång.
»Kommer ni för sent till söndagsskolan?»
hånar Karl-Gustav.
Pojkarna uppfatta ej hånet. Den ena hug-
ger tag i Karl-Gustavs vänstra och de*
andra i hans högra hand.
»Javisst, skynda dej!»
Karl-Gustav ryckes med. Så försöker han
streta emot.
»Du var en krake te skubba!» säger
grabben till vänster om Karl-Gustav.
»Krake?» Det brinner till i Karl-Gustav.
»Krake» — han skall sannerligen visa dem,
att han kan »skubba». Han släpper de-
ras händer.
»Ta fatt mftj den som kan!» skriker han,
och en vild hetsjakt börjar.
Fiur det egentligen gick till, visste knappt
Karl-Gustav, men ett tu tre satt han med
på en bänk i söndagsskolan. När musiken
stämmer upp, stoppar han för säkerhets
skull fingrarna i öronen. Om’ en stund tyc-
ker han sig se, att de slutat sjunga, och
tar bort fingrarna. Just i detsamma börja
de sjunga igen. Fingrarna fara halvvägs
till öronen, men där stanna de för att om
en, stund sjunka ned i knäet, så häpen blev
Karl-Gustav. Vet ni vad de sjöngo? Jo, hör:
»Jag är barn, till en kung,
jag är barn till en kung!
Med Jesus, min broder,
är jag barn till en kung.»
»Barn till en kung — de ä prinsar och
prinsessor de. De kan inte jag vara. Jag
är ju bara ’Lappen’.»
För en gångs skull är Karl-Gustav idel
öra. Han får så bekräftelse på vad man
sjöng i sången. »Alla» säger läraren, »som
lämnar sitt hjärta åt Jesus, blir Honom
lika och Jesu medarvingar. Jesus är arvinge
till alla jordens riken och hela himlens rike.
D u och jag är Jesu medarvingar, det vill
säga, vi är alla prinsar och prinsessor, även
om vår dräkt är sliten och lappad».
1 den söndagsskolan stannade Karl-Gus-
tav, och em dag gav han sitt hjärta åt
Gud, som är Jesu Fader och allas vår
Fader.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
