Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 22. 15 November 1935 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS
brist, men under mycken försakelse gick
han framåt i sina studier’ år från år. Hans
studier i medicin kravttc mycket arbete och
stora kostnader, men inga svårigheter el-
ler umbäranden kunde hindra honom från
att nå det en gång föresatta målet. Efter
att hava avlagt vederbörlig examen blev
Livingstone sänd till ett läroverk för vi-
dare. prövning, där han, möjligen på grund
av Sitt tillbakadragna uppträdande, nästan
höll på att bli förbisedd.
Men då’ vederbörande omsider fått blic-
ken öppen för hans ädla karaktär, blev
han utan tvekan antagen. Historien har
också visat, att man aldrig någonsin er-
hållit en bättre och ädlare missionärskan-
didat än denne. Han var Guds utkorade
■redskap för ett särskilt värv: det att öppna
det inre av Afrika för Kristi evangelium
och en högre civilisations välsignelser. 1
sitt umgänge bland kamrater sades det om
denne man, att han var så saktmodig och
mild i ord och gärning, att alla fattade
kärlek till honom. Alltid var han redo att
både med ord och handling visa sympati
mot dem som drabbats av motgång och
lidande. (Ett vackert omdöme, eftersträ-
vansvärt för alla unga.)
Sedan han nu blivit formligen antagen
i Londonska Missionssällskapets tjänst och
i november månad 1840 erhållit diplom som
medicine licentiat, stod Livingstone vid sina
drömmars mål, redo att begynna sitt livs-
arbete. Väl utrustad både till hjärta och
huvud, törstade han nu efter att få bliva
till välsignelse på det fält, till vilket Her-
ren i siin vishet ville utsända honom. —
Vid denna tid besöktes England och Skott-
land äv den framstående missionären Ro-
bert Mioffat, som återvänt till hemlandet
för att berätta om sina strider och segrar
under de 23 år han vistats i södra Afrika.
Moffat vann genast ett stort inflytande över
den unge missionären, som visade stort
intresse för att höra skildringarna från Af-
rika. Dag efter dag följde han honom och
lyssnade till hans berättelser. Slutligen frå-
gade han Moffat om dennes mening, huru-
vida han själv skulle duga till missionär
i Afrika, varpå han erhöll ett jakande svar.
SEGRAR’ 449
»När jag befunnit mig där ute, har jag
stundom i soluppgången sett röken upp-
stiga från tusentals byar, i vilka evange-
lium aldrig har blivit predikat», yttrade den
äldre missionären. Denna bild av det and-
liga mörkret i de svartas värld grep Li-
vingstone djupt och lämnade aldrig hans
själ. Var hän gick, såg han för sin inre
blick bilden, av dessa tusen byar med de-
ras talrika inbyggare, vilka aldrig haft gläd-
jen att se en fridens budbärare komma
till deras land. Afrikas folk, som så länge
omtöcknats av hedendomens mörker, var
ständigt i lians tankar, och slutligen utbrast
han: »Jag vill genast begiva mig till Af-
rika.» —■
Vilken skillnad! Att gå ut i den »kraft
som drivs utav Guds kärleks ström» såsom
Livimigstone och alla missionärer gjort och
fortfarande göra — emot att- vara utövare
av den våldets makt, som nu tränger Fram
över vissa delar av våra dagars Afrika.
Må vi av helgade och goda människors
exempel och föredöme lära att se, vilken
stor lycka och glädje det innebär både
för oss själva och andra att i hela vårt
liv tjäna och älska Herren Gud!
Sedan ovannämnda beslut blivit fattat,
reste David genast til! fädernehemmet för
att säga farväl. Blott en enda afton hade
han tillfälle att tillbringa i hemmet. Fa-
dern och han sutto till sent på aftonen och
samtalade om missionen och dess fram-
tida utsikter. På morgonen den 17 novem-
ber 1840 voro de tidigt uppe. Modern ko-
kade kaffe, och under en allvarlig avskeds-
stämning åto de en tidig frukost. David
läste ur psaltaren n:r 126 och 135. I den
förstnämnda psalmen står det om tåre-
sådd och glädjeskörd, och i den senare
förekomma en del utsagor rörande Egyp-
ten och således även Afrika. Därefter böj-
de de sig alla inför nådens tron, och Da-
vid ledde i bön. Därpå kysste han de sina
till farväl och lämnade sedan hemmet. Fa-
dern följde honom ett stycke på väg. Slut-
ligen måste de dock skiljas, och när detta
skedde, sågo fader och son varandras an-
sikten för sista gången i denna värld. I
London blev David Livingstone högtidligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
