Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 23. 1 December 1935 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS SEGRAR’
461
Efter en dags vistelse i Durban fortsatte
vi vår resa. Vid ankomsten till Port Shep-
stone mötte oss bröderna Karlson och Sy-
ren pä stationen, och med vårt resgods
inpackat i bilen bar det så av mot slut-
målet för vår resa. Då vi kommo till kyr-
kan här, mötte skolbarnen och en lärarinna
.upp vid vägkanten och sjöngo en väl-
komstsång samt hälsade oss så glada med
sitt: »Sa ni bona». Då vi besvarat deras
hälsning, körde br. Syren vidare upp till
boningshuset, där fru Syren tog emot oss;
och vi fingo nu stiga av vid Afrika-hemmets
dörr igen, välbehållna efter den långa resan.
Det var en riktig njutning för oss att fin-
na allt så väl i ordning, till heder för
våra kära kamrater, som förestått arbetet
här under tiden vi varit borta.
Första sönd. efter vår ankomst var det
välkomstmöte. En stor skara infödda sam-
lades, däribland skolbarnen, för att hälsa
oss välkomna. Vi hade då glädjen att ha
br. E. Anderson och sysk. Lundins ibland
oss också. Evangeiisterna och församlin-
gen uttryckte sin glädje över att Gud hört
•deras böner och bevarat oss under re-
san samt fört oss lyckligt och väl till-
baka. De gåvo även till känna, att de
haft det gott i verksamheten tillsammans
med den unge läraren och hans fru, och
att Fierren verkat till själars frälsning. Det-
ta är ju vårt gemensamma glädjeämne. Föl-
jande sönd. fingo vi besöka våra kamrater
på Itongasi M„ S. och möta upp med för-
samlingen därstädes. Det var ömsesidig
glädje för oss att få återse varandra, fräl-
sta av bara nåd och bevarade i nåden och
i tron på Jesus Kristus. Tack, vänner, för
att ni kommit ihåg oss i bön till Gud! Vi
bedja att få vara ihågkomna av eder i
fortsättningen. Ef. 6: 18, 19.
Varma hälsningar från oss gemensamt
här till styrelsen och alla våra vänner där
hemma.
Broderligen
C. A 1 m.
Från hemlandet♦
—o—-
En hälsning från Edei, Undenäs.
Vännerna i Edet ha även i år inbjudit
oss västgötaevangelister till en »stilla vec-
ka». Denna inbjudan hörsammades med
glädje av mig och min kamrat jämte flera
andra. Trots en mulen himmel med ym-
nigt regn gjordes våra cyklar i ordning för
den fem mil långa färden. Framkomna till
målet, möttes vi först av vårt värdfolk
Perssons med strålande ansikten och ett
varmt: välkommen! och sedan där nere
i Elimkapellet, då församlingens förestån-
dare, evgl. Einar Svensson, åter upprepade
samma hälsning. Resans besvärligheter voro
snart glömda. — Mäktigt tonade sången
och med en djup längtan i våra hjärtan
gjorde vi sångarens bön till vår egen: »Var,
Herre, själv oss nära, Din kraft gör spord
Med ljus kring nya vidder Av livets ord.»
Under veckan fingo vi också erfara, huru
Gud hörde denna vår bön och fyllde tom-
ma hjärtan med kraft, frid och fröjd. Vi
fingo sitta ned, liksom Maria fordom, vid
Mästarens fötter och hämta upp av Hans
rika nådesord.
Bröderna J. Classon och Ludvig Gus-
tafsson, vilka voro kallade att leda bi-
belläsningarna, stannade inför olika bibel-
ställen. Bland andra må nämnas Joh. 17,
där Jesus med egen mun har talat varje
ord utan att avbrytas av någon människa.
Vid läsningen av första versen uppmärk-
sammade vi Flans ställning under bönen:
»H;ani lyfte upp sina ögon mot himmelen».
Upp. 3. Ett brev skrivet av Jesus ge-
nom Flans tjänare Johannes, adresserat till
Guds församling. Jesus är »Vittnet». Han
kungjorde i ord och gärning, vad Gud ville
med människorna.
Ps. 135. Guds storhet. Flan kan göra allt
vad Flan vill. »Jag är Gud den Allsmäk-
tige», 1 Mos. 17: 1. Jesu storhet Matt.
28:18.
I Ps. 100 uppmanas vi att lova Herren
och tacka för Hans nåd. Denna nåd ha
vi fått erfara. Han dog för oss, vi äro
befriade från dödsstraffet och upptagna i
den kungliga familjen.
Så fingo vi också se på hur profetiorna
hålla på att gå i uppfyllelse.
»Ständig väckelse» (Apg. 2:47) var det äm-
ne, som br. Kaminsky något stannade inför.
På söndagen var avslutningen, den sista
dagen i högtiden. Mycket folk hade sam-
lats till mötena, som höllos kl. 11, 3 och 8.
Vittnen, som’ tjänade, voro, utom de redan
nämnda: Otto Andersson, Bertil Axelsson,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
