Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 23. 1 December 1935 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
464 .
TRONS SEGRAR
den att få följa R. på en titt ut på en
del av Västerbottenfältet. Komna till Än-
gesbäck, blevo vi hjärtligt mottagna av
vännerna Stenmark. Må Gud välsigna dessa
makar och deras barn! I tacksamhetsskuld
står man även till den broder och syster,
som under mötet på kvällen hjälpte till
med musik och sång. »Lätt blir bördan
vår, när vi alla hjälpas åt.»
Dagen därefter besökte vi Nybruket m.
fl. andra ställen för att på kvällen ha
möte i Nyslåttern. Under dagen fick man
se många olika bevis på människornas hår-
da kamp för tillvaron i obygden, men vi
funno även där själar som hade sitt an-
karfäste i levande Gud. Trots mörker och
regn hade rätt många samlats till mötet
i Nyslåttern. Må det ord, som denna reg-
niga kväll blev sått där i svaghet, en dag
framträda i kraft! Natten tillbringade vi i
Stensund (farbror Rehnmans barndomshem),
och det kändes verkligt skönt att från detta
oväder ute komma under tak samt fä njuta
av värme och vänners gemenskap.
Dagen därpå skulle möten hållas i Holm-
träsk. Vi kommo dit vid 11-tiden, och inom
en timme hade bud gått igenom den lilla
byn, så att människorna samlades till möte
kl. 12 och sedan även kl. 3 och 8.
Ett anmärkningsvärt exempel att på en
vardag kunna offra tiden till tre möten
i Herrens hus. Gud välsigne eder, kära
vänner i Holmträsk! Må aldrig tidens om-
sorger, rikedomens bedrägliga lockelse och
begärelser efter andra ting komma in i
våra hjärtan och förkväva ordet ibland oss,
sä att det bliver utan. frukt! Mark. 4:19.
Söndagen den 13 oktober mötte vi upp
i Norrbyberg, där N. Rehnman, Karl Sand-
ström och Johan Vestberg tjänade som
vittnen. Några sångare ifrån Fahlträsk och
Vormsele kommo även till som medhjäl-
pare i sången. Efter mötet på kvällen blevo
vi, tillresande och vittnen, bjudna till gemen-
samt samkväm hos Alma Jonsson av de
kära Norrbybergsvännerna. En välsignad
stund!
Byggen på muren, syskon, på den av
Herren anvisade platsen! Frukten icke, tän-
ken på Flerren! Neh. 4:14.
Efter detta reste vi till våra hem, ve-
derkvickta både till kropp och själ. Vitt-
nena Rehnman och Vestberg stannade för
att följande vecka gå emot okända öden
på övriga delar av Västerbottenfältet. Låt-
om oss bedja, att Herren bereder väg till
människornas hjärtan och i fortsättningen
sänder vittnen, som Han själv utväljer för
Västerbotten.
F. K.
Karl Andersson, Nor-
dans jo*
In memoriatn,
»Karl Andersson i Nordansjö är död» —
detta rykte spreds i Ervalla-bvgden mån-
dagen den 21 oktober. Man hade svårt att
fatta det, även sedan ryktet bekräftats.
Karl Andersson död — var det möjligt?
Verksam ända in i det sista, hade han
visserligen varit sjuk några dagar, men
han trodde själv, att han snart skulle få
komma upp för att ta i tu med sitt kära
arbete både på den jordiska och den and-
liga åkertegen.
Gud hade dock i sitt allvisa råd be-
stämt annorlunda. Karl Andersson fick upp-
brottsorder till den himmelska härligheten.
»Han är icke död — han lever», var det
någon som sade, och det är sant. Han
kunde, icke dö, vår käre broder. Han äg-
de det eviga livet, och i detta livs kraft
fortlever han i de eviga boningarna.
Karl Andersson var en verksam man i
ordets egentliga mening. Fastän han vid
sin bortgång var nära 70 år, kunde ingen
märka, att han efter veckans trägna ar-
bete vid lantbruket kände sig trött eller
i behov av vila, när söndagen kom. I stäl-
let företog han predikoresor åt olika håll
och hade i regeln flera möten varje söndag.
Han predikade regelbundet på inte mindre
än fem platser: Lysfalla, Sabbatsberg, Klys-
na, Löth och Axbergshammar. Dessa plat-
ser representera jämväl Fosterlandsstiftelsen
och Sv. Missionsförbundet. Men det var
märkligt med vår hemgångne broder: han
var lika välkommen, vart han kom. Sam-
fundsgränser existerade inte för honom. Men
han kände, var gränsen gick mellan Guds
rike och världen. Det var pingsteld över
hans förkunnelse. Vad han själv upple-
vat under arbetsveckan, det vittnade han
gärna om på söndagarna. Det var ett en-
kelt vittnesbörd om Guds trofasthet, om
full frälsning i Kristus. Ofta uttryckte han
en önskan att äga mer av’ Andens rika
liv. Karl Andersson ägde det redan, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
