Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 23. 1 December 1935 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
468 . TRONS SEGRAR
ten morgon och kväll jämte den strän-
ga tukt, under vilken han stod — det-
ta allt bildade hans karaktär och gav
hans liv en riktning uppåt.
Ehuru Bliss att börja med endast
utförde lantbruksarbete, hade han be-
slutat sig för att studera, och när
han dagen i ända hade gått bak-
om plogen, besökte han på kvällen
skolan för att föröka sina kunskaper.
Vid 19 års ålder lät han inskriva sig
i Towandakollegiet.
Hösten 1857 deltog han i ett sam-
manträde mellan ett antal tonkonst-
närer, vilket hölls i Rom, en liten
by i Pennsylvanien med 300 invånare.
I denna by bosatte han sig senare
som musiklärare. En av hans mu-
sikelever, dottern till en välmående
borgare i byn, väckte hans särskilda
intresse, och det dröjde inte länge,
förrän den unga flickan, vars namn
var Lucy J. Young, och P. P. Bliss
måste bekänna sin kärlek för varan-
dra och förstodo, att Gud hade ämnat
dem för varandra. De passade i
varje hänseende underbart tillsam-
mans, ty hon hade just de egenska-
per, som behövdes för att komplet-
tera hans karaktär. Efter en kort
förlovningstid blevo de man och hus-
tru. Det tillgick på följande enkla
sätt. En vacker sommardag åkte de,
åtföljda av sina närmaste anhöriga
och vänner, under fågelsång och bäc-
kens sorl invid vägen, till pastors-
hemmet i Wysochendal och läto där
viga sig i all stillhet. Föga anade
de då, att de 18 år senare skulle
vid änglakcrens vida ljuvligare musik
få tåga hand i hand in genom pär-
leportarna.
Musikläraren blev med mycken
hjärtlighet hälsad som familjemedlem
av sin unga hustrus anhöriga; likväl
uppgav han icke sitt farmarearbete.
Till och med på bröllopsdagen lade
han av sig sin bröllopskostym och
återgick lugnt till sina dagliga syss-
lor. 1 sin dagbok införde han en an-
teckning om dagen för sitt bröllop
och tillfogade därvid följande anmärk-
ning: »Det bästa steg jag kunnat
taga!» Aldrig tröttnade han att öppet
giva uttryck för sin tacksamhet mot
henne för allt vad hon var för honom.
Den sats, som han nedtecknade år
1874: »Vi må alla bra, äro lyckliga,
glada och tillfreds», upprepas ofta i
de mest skilda former.
Såsom i de flesta människors liv,
skiftade nog också hos dem hälsa
och sjukdom, glädje och smärta, men
under alla förhållanden ägde han ett
moraliskt stöd i sin ungdoms hustru.
Som sjuttonårig flicka hade hon ay-
gjort sig för Herren Jesus och kunde
därför vara sin man en verklig hjälp
på levnadsvägen. Lucy var icke blott
praktisk, klok och förståndig utan lik-
som sin man utomordentligt musika-
lisk
Kort efter sitt giftermål blev han
genom sin hustrus mormoders frikos-
tighet satt i tillfälle att besöka den
nyligen öppnade musikskolan i Ge-
nesceo i staten Newyork. Under
framstående professorers ledning gjor-
de han betydande framsteg de sex
veckor, han vistades i denna skola,
vilket kom honom väl till pass efter
hans återvändande till Rom.
Genom stor anspråkslöshet lyc-
kades det unga paret spara ihop
så mycket pengar, att de kun-
de förverkliga en länge närd fa-
voritönskan. I sin husliga lycka
glömde nämligen icke Philipp Bliss
sin gamle fader, vilken han hade så
mycket att tacka för och om vilken
han brukade säga, att han var den
bästa människa lian hade lärt känna.
Den gamle, som tillbragt nästan hela
sitt liv i en blockhydda i urskogen,
skulle åtminstone för sina återståen-
de år få bo i ett eget, bekvämt litet
hus i Rom.
Hans barn hade länge gått och bu-
rit på denna tanke, och när huset var
köpt och inrett, hämtade de pappa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
