Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 24. 15 December 1935 (Julnummer) - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS SEGRAR’
475
födde judarnas konung finnas, om icke
där? Men där fanns ingen Messias.
Där rådde mörker, okunnighet, syn-
der av alla slag, och där uppgjordes
mordplaner. Där stodo nu de vise
männen. Stjärnan, som hittintills ha-
de väglett dem, kunde de nu icke läng-
re se. Den hade intet med Herodes
att göra. De skriftlärde blevo tillkal-
lade, och genom profetiornas hjälp
blevo de vise männen hänvisade till
Betlehem. Så snart de voro på rätt
väg igen, lyste deras stjärna för dem
med samma glans.
Vi bli icke förvånade, när vi läsa:
»Och när de sågo stjärnan, uppfyll-
des de av en mycket stor gläd-
j e».
Vad sanna sökare igenkännas
på.
Om de vise männen icke själva vo-
ro konungar, kunna vi vara förvissa-
de om att de voro vana att umgås
med konungar och furstar. De voro
både lärda och visa; det visar hela
deras uppträdande. Säkert kände de
också judarnas dåvarande politiska
ställning. Rom hade satt sin järnhäl
på det kuvade folket. Romerska mili-
tärpatruller funnos överallt i landet,
tullbetjänter sutto vid alla stadsportar
och utpressade penningar av folket för
Roms räkning. Namnet jude hade
redan blivit ett öknamn i världen. Bor-
de icke detta ha varit orsak nog till
att de förnäma österlänningarna skulle
avstått från att söka Messias bland ett
så föraktat folk? Är icke just detta
en orsak till att stora skaror vända
sig med förakt bort från Jesus? »Na-
saréens parti» — det får man höra
ännu. Det är bara simpelt folk, som
följer honom. »Har väl någon av
rådsherrarna trott på honom?» frågade
fariséerna hånande. Joh. 7:48.
De vise männen hade säkert många
göromål i sitt land. De hade goda,
bekväma hem. Om de skulle begiva
sig ut på denna resa, väntade dem
både strapatser och faror. Men allt
detta var en bisak för dem. — Mes-
sias! O, Messias, Du Herrens smor-
de! Huru tilldragande är Du icke för
sanna sökares hjärtan!
Jordisk glans kan icke frälsa en en-
da själ. Dessa vise män fäste sig icke
vid de yttre omständigheterna. För
dem var det Messias, och för dem
var Han stor, var de än funno Ho-
nom.
Låt oss vidare lägga märke till att
dessa vise män icke kommo bara för
att få. Deras tillbedjan bestod icke
bara i tomma knäfall. Det har aldrig
varit utmärkande för de sanna tillbed-
jarna. Dessa vise kommo också för
att giva. »De framburo åt det skän-
ker, guld, rökelse och myrra.»
Se, huru de fingo tjäna med sina
rikedomar! Omedelbart förestår en
resa till Egypten för den fattige tim-
mermannen, tillsammans med sin hus-
tru och det späda Jesusbarnet. Var
skulle medlen tagas ifrån till denna re-
sa? De vise männens rika gåvor löste
problemet. Kanske de själva voro okun-
niga om vilken stor mission de utför-
de. Kanhända de på »den dagen»
skola stå på Domarens högra sida och
med förundran höra på vad de gjort.
Många ha’ företagit långa resor,
gjort upptäckter och blivit berömda
män, när de kommit hem och om-
talat vad de funnit. Astronomer ha
upptäckt underbara ting i världsrym-
den och vunnit stor berömmelse. Men
dessa vise män, de hade sannerligen
något att tala om, när de kommo hem.
De hade funnit Messias, ja, de hade
upptäckt »Den klara Morgonstjärnan».
Detta är den största av alla upptäck-
ter, och därför skola också dessa vise
män omtalas intill tidens ände.
Deras tillbedjan utmärkte sig ge-
nom deras gåvor. Huru giva vi? Var
giva vi? Att älska och att giva, det
är de himmelska medborgarnas adels-
märke. Det är likt Gud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
