Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 24. 15 December 1935 (Julnummer) - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
490 .
TRONS SEGRAR
lige lille John», tänkte han. »Den
som kunde glädja sig åt julen på sam-
ma sätt som du!»
John lade märke till att farbror An-
ton var tyst, då julsången sjöngs.
»Varför sjöng du inte, farbror Anton?»
frågade han senare.
»Jag kan inte, John», blev svaret
»Men på julafton ska alla människor
sjunga, antingen di kan eller inte»,
sade gossen.
Julklapparna hade delats ut, så att
nu återstod blott ett paket i korgen.
Överläraren tog det och läste: »Till
fabror Anton».
John sprang bort från sina egna
julklappar till sin vän. Han måste
ovillkorligen s°e, om denne icke blev
överväldigande glad.
Och det blev han. John tyckte att
han aldrig sett farbror Anton le så
förnöjt, som han gjorde, då han fick
se bilderboken, och ännu blidare blev
han, då John visade honom, att han
själv med stora bokstäver skrivit på
första bladet: »Till farbror Anton jul-
afton». Det var en bok med bibliska
bilder i, som John fått föregående
jul, men den såg ut som ny, ty han
hade varit så aktsam om den fina bo-
ken.
Ljusen släcktes i överlärarens hem.
Men uppe på sitt rum gick häradshöv-
dingen Dahl fram och tillbaka. Gam-
la minnen trängde sig in på honom.
Han tänkte på den tid, då han själv
som barn hemma hos far och mor
gladde sig åt julen.
Till sist satte han sig vid skrivbor-
det och började tankspritt vända bla-
den i Johns bok. Då föll hans blick
på en bild, som föreställde Jesus
utanför en stängd dörr. Var hade
han sett den förr? Han lutade sig
tillbaka i stolen, slöt ögonen och
tänkte–-jo, nu kom han i håg
det. Han hade fått en sådan bild
av mor en gång. Hon hade kom-
mit in i hans rum och hängt upp
tavlan på väggen där, så hade hon
sagt: »Min käre gosse, det är utan-
för din dörr Jesus står — öppna
hjärtedörren för Honom, så blir allt
väl. Och så hade hon givit honom
bibelspråket: »Se, jag står för dör-
ren och klappar; om någon lyssnar
till min röst och upplåter dörren, då
skall jag gå in till honom».
Men han — år efter år hade han
allt mer stängt till dörren för sin fräl-
sare -— och för mor. Han tyckte sig
höra orden från hennes dödsbädd:
»Jag har bett för dig hela ditt liv,
Anton. Jag väntar dig där hemma».
»Åh, mor — —»
Den starke, stolte mannen böjde
sig djupt ned och grät som ett barn.
Då John på juldagen stod färdig att
med sina föräldrar gå till kyrkan, slöt
häradshövdingen sig till dem.
»Följer du med oss?» frågade John
förnöjd. Häradshövdingen nickade
och tog Johns hand i sin.
Då predikan var slut och en psalm
sjöngs, upptäckte John något, som
kom hela hans ansikte att lysa upp,
och han böjde sig fram mot - sin mor
och viskade: Ȁlor, farbror Anton
sjunger».
Ja, häradshövding Dahl hade mött
Jesus denna härliga julmorgon och av
hjärtat kunde han instämma i lovsån-
gen:
Ära ske Gud uppå sin tron,
som oss har skänkt sin ende Son!
Nu inänskors röst och änglars kor
lovsjunge den i höjden bor.
Häradshövding Dahl glömmer aldrig
denna jul. Och lille Johns gåva, bil-
derboken, gömmer han som sitt kä-
raste minne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
