Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 24. 15 December 1935 (Julnummer) - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
494 .
TRONS SEGRAR
det så mycket nytt, som öppnades för lille
Dinginkomos blickar. Det roligaste av allt
var, att han fick leka med en liten vit
gosse, nästan jämnårig med honom. Och
när han också fick en gammal urblekt ko-
stym att kläda sig med, blev han över-
lycklig.
Besöken på missionsstationen i sällskap
med »koko» upprepades ofta. Och så kom
sista gången. Det var en morgon. Det
var en ledsam- morgon, ty nu kom »koko»
för att säga farväl. Nu hade de blivit
trötta på henne i kraalen. En gammal gum-
ma, som ej orkade arbeta, var ju inte värd
att hysa. Hon kunde komma till en an-
nan släkting nu, så fick han dragas med
henine en tid. Det var grät och jämmer.
Mest sörjde »koko» över att hon skulle
skiljas från vännerna på missionsstationen
samt sin lilla Dinginkomo. Och för den
lille blev det så tomt och konstigt, sen
»koka» gått. Det dröjde ej så länge, förrän
han blev sjuk. Ingen tog hand om ho-
nom. Vallpojkarna grälade på honom, för
att han ej kunde springa och jaga korna
nog fort. Lille Dinginkomo försökte — men
nej, han orkade ej längre. Hans lilla hjärta
bultade så häftigt, och han föll ihop för
att aldrig resa sig mera.
Lille Dinginkomos saga här på jorden
var slut, men när budet kom till missions-
stationen, kommo tårar i ögonen pä oss
lite var. Och ändå var det bara en liten
svart pojke — — —. Men hoppets stjärna
lyser. Vi tro, att vi skola få möta honom
i himlen.
Du som läser detta och har det bra,
glöm icke lille Dinginkomos likar. Även
de ha känslor, och de ha själar, som be-
höva frälsas.
N a e m i R e i n h o 1 d z.
O Herre! Vilken översvinneligt rik
och mäktig ting är icke tron! Den gör
människan till och med till en Gud,
för vilken ingenting är omöjligt. Mark.
9: 3.
L u t h e r.
Pastor W. Fetlers mission.
Under denna rubrik hade vi i n:r 21,
sid. 425, infört ett oss tillsänt och av flere
svenska missionsledare undertecknat avrå-
dande från att understödja det av pas-
tor W. Fetler grundade och ledda Ryska
Missionssällskapet. Vi gjorde detta helt och
hållet av solidaritetsliänsyn och icke av
eget intresse, då vi icke haft tillfälle att
stifta närmare bekantskap med vare sig
pastor Fetler eller Ryska Missionssällskapet.
Pastor Fetler har till de tidningar, som
infört det nämnda avrådandet, Sänt en pro-
test, vari han framhäver, att Ryska Mis-
sionssällskapet är »den största evangeliska
missionsorganisationen för arbetet bland det
rvska folket, med expeditioner och repre-
sentanter i London, Glasgow, Toronto, Chi-
cago, Los Angeles, Melbourne, Sidney, Pa-
ris, Berlin, Amsterdam, Köpenhamn, Stock-
holm, Tammerfors, Riga, Warschau, Prague,
Sofia, Harbin, Kaunas och Pernau.»
Pastor Fetler framhåller vidare, att säll-
skapet har över 560 missionsstatiouer i Öst-
europa, har byggt över ett dussin kapell
och kyrkor till ett totalvärde av omkring
700,000 kr., har ett väl ordnat barnhem i
Konstantin nära Warschau för hjälplösa
ryska barn, har utgivit mera biblar och
kristen litteratur än någon annan i Ryss-
land arbetande missionsorganisation, och att
det åtnjuter de kristnas förtroende.
Protesten åtföljes av en rekommendation,
undertecknad av 41 missionsledare i olika
kristna länder, vilkas underskrifter lära fin-
nas i original till påseende hos lians ad-
vokat i Stockholm. Utrymmet tillåter oss
icke att införa dessa underskrifter.
Red. av Trons Segrar.
Tron är ett levande, verksamt ting,
så att man med full förtröstan över-
lämnar sig åt och håller sig fast vid
ordet.
Luther.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
