Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 1. 1 Januari 1936 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.13 TRONS SEGRAR
sig in i verksamhetens olika grenar för
att vara färdig att träda in vid vår avresa.
Så stå vi då genom1 Herrens nåd ännu
kvar i tjänsten och tacka Honom för varje
tillfälle Han ger. Och leder han så, att vi
om några månader få återse våra anhöriga
samt vår missions många vänner, så är
detta en ytterligare nåd.
Med innerlig hälsning samt tillönskan
om God Jul och Gott Nytt År,
Edra för Guds verk bland de svarta,
G. o. Ester Mora son.
Komati M. S., Box 37,
Komati-poort, Tvl., South Africa, den 8
nov. 1935.
Brev från Elisabet Jonsson.
Kära nådessyskon!
»Icke ledda av köttslig vishet
utan av Guds nåd.» 2 Kor. 1:12.
Syskonen Ida Ahlman och Wällins ha
ju berättat om .vår utresa ända til! Port
Said. Undertecknad vill nu försöka
berätta om fortsättningen av resan.
Det är tidig morgontimma och strålande
sol över Medelhavets blåa vatten. Vi närma
oss Egyptens stora hamnstad Port Said.
Tänk, att vi ska få beträda den jord, som
har så mycket att berätta om från forna
dagar! Det var ju hit vår trosfader
Abraham kom, och här har en Josef haft sin
kamp och en Moses fostrats upp, och hit
flydde Josef och Maria med Barnet
Jesus, den blivande Världsfrälsaren. Å,
Egypten! Huru mycket har jag ej fått läsa om
dig i den heliga skrift! Men snart måste
drömmarna ge vika för nuet. Vilket stoj
och stim runt omkring vårt flytande hem
»Scharnhorst»! Det är mörkhyade araber
som prata eller rättare skrika och
gestikulera. Vi äro i Orienten — så långt borta
från Moder Svea. Så skynda vi i land. Men
vad är detta? Män, klädda i llånga
skjortor och röda fezer, komma springande
efter oss. De formligen omringa oss med sina
pärlband och visa sin skicklighet i
säljare-konsten. Men Egyptens skatter hägra ej
för oss, och vi fortsätta färden. Där se
vi några muhammedankvinnor i sina mörka
dok, och här komma några tiggarbarn.
Solen är brännande het, men ändå fryser
det där inne i hjärtat vid tanken på detta
andliga mörker.
Några timmar senare, och vi äro åter
till sjöss. Båten går sakta, ty nu passera
vi Suezkanalen och komma sedan in i Röda
havet. På stränderna se vi kamelhjordar
och beduintält. Vi skymta också några
soldater. Ledsamt nog, passera vi berget Sinai
efter mörkrets inbrott, så vi få ej se det.
Tanken går tillbaka till den tid, då
egendomsfolket vandrade genom öknen till
löfteslandet.
Det är så hett på Röda havet. Men
ännu hetare är det helt säkert för de
stackars italienska soldater, som trängas på
de stora lastbåtar, vilka vi fara förbi.
Arma människor! En lördagskväll, då vi just
ha vår andaktsstund, märka vi en
särskild oro på däck. Em man nere i
lastrummet ropar efter vatten. Då besättningen
efter hårt arbete lyckats få upp honom,
få vi höra att haini följt med ända från
Genua för att slippa gå ut i kriget.
Innan vi anlöpa Colombo, fira vi Jesu
döds åminnelse tillsammans med de tyska
missionärerna — en välsignad stund! I
Colombo mötas vi av en svensk kvinnlig
frälsningsofficer. Adjutant Borg — så
heter hon — bjuder på kaffe (så svenskt som
möjligt) och visar oss sedan staden och
dess underbart vackra omgivningar. Indien,
du är ett sagoland! Färden går söder ut till
Singapore. Hett har det varit förut, men
nu är det nästan outhärdligt. I Singapore
besöka vi botaniska och zoologiska
trädgårdarna. Vi få också se något av de
kokospalmsplantager och gummiskogar,
Singapores omgivningar äro beryktade för.
Tänk, med vilken mästarehand vår
himmelske Fader skapat allt detta!
. Nu säga vi farväl åt Indien och gå till
Filippinerna med Manila som mål. Manila
är en gammal stad och byggdes av
spanjorerna, då de härskade här. De katolska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
