Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 1. 1 Januari 1936 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.13 TRONS
och göra mig trogen som sitt sändebud
här ute. Det är bara nåd att få vara med.
Jag önskar så innerligt att kunna bli till
välsignelse för detta folk, till vilket jag
har blivit kallad.
Ert ringa men lyckliga sändebud
Elisabet Jonsson.
Adr.: C. I. M., Traininghome, Kiangtu,
Ku., CHINA.
Ett evangelistbesök•
För litet sedan erhöll jag ett brev från
en äldre kvinnlig missionär, tillhörande
frimetodisterna i Amerika, med förfrågan om
vi ville ha besök av en av deras män
för att förkunna evangelium under några
dagar.
Då jag framlade denna sak för
församlingen, sade de, att han vore välkommen.
Det dröjde ej länge, förrän han kom.
Mannens framträdande gick i blygsamhetens och
försagdhetens tecken. »Skulle denne
enarmade stackare ha något att säga oss?»
Möte var utsatt på e. m. I följd av
ostadigt väder hade ej många infunnit sig.
Att han ej var ovan vid atf tala, märktes
snart, och vad han sade kändes gott och
uppbyggligt. Nästa dag tog jag honom
med på sjukbesök. Jag hade någon dag
förut tillsammans med evang. Y. Hlopa
varit hos en sjuk ung man och haft möte
i hans kraal. En av de närvarande
kvinnorna bad oss då att komma och bedja
för hemmets sjuka dotter. Båda dessa
sjuklingar lida av bröstsjukdom, något som
är mycket vanligt bland detta folk. Nu
följdes vi åt, främlingen och vi, till den
sistnämnda. — Här funno vi den arma,
lidande flickan, möjligen 15—16 år,
liggande på jordgolvet med endast en
stråmatta under sig. Vår nykomne man fick nu
tillfälle att tala till den sjuka jämte oss
andra. Under hela tiden låg hon
flämtande med den gamla filttrasan över sitt
huvud. Då hon sedan tillfrågades, huru hon
hade det, kunde hon endast med svårig-
SEGRAR
het väsa fram: »Ngixolisa ibamdhla. Se agi
ya ngena ekwapeni lika Jesu». (»Jag ber
församlingen om förlåtelse. Nu går jag
in i Jesu sköte.») — När detta skrives, har
hon redan hunnit målet och fullkomligt
intagit sin plats.
En underbar känsla genomfor oss alla
vid hennes bekännelse. Kon hade en tid
varit med i dopklassen men som många
andra åter dragits ut i synd och last. Nu
ville hon komma åter till sin Frälsare, Han
som säger: »Den till mig kommer, kastar
jag icke ut».
Lördagens möte i kapellet var ej heller
så talrikt besökt. Den dagen skola kläderna
för söndagen tvättas, då ju våra
svartin-gar i allmänhet ej äga så många ombyten.
Söndagen bröt in, och redan på
bönemötet på morgonen kändes Guds Andes
kraft förnimbart nära. Böneanden hade
makt ibland ess. Då vi sedan vid 3-tiden
på e. m. åter samlades, var huset fullt.
Vår svarte broder hade till text valt »den
tappade yxan» 2 Kon. 6:1—6. Han står
där så lugn, ser knappt på folket, men
framhåller med de inföddas kända
förmåga den ena yxan efter den . andra,
som blivit tappad. Svärdet gick igenom.
Den ene hade förlorat ett, den andre ett
annat, i sitt andliga liv. Utan särskild
uppmaning kommer nästan hela hopen fram
och under tårar och rop ber att få igen
»y x o r n a». Vi hoppas innerligt, att de
fått dem åter.
Skada, att vår främling hade så brått
hem igen’, men han studerar f. n. för
ar-betskallet i vingården. Han lovade dock att
komma igen vid skolans slut den 1 dec.
Han har då fullbordat sitt fjärde år för
sitt utbildande. Englin Mqadi synes mig
vara ett utkör a t redskap i Herrens
hand.
F. n. råder svår torka i landet. Vi äro
nu mitt inne i såningstiden. Folket hungrar,
och jorden kan ej bearbetas, då inget regn
kommer. I tisdags voro vi samlade på ett
högt berg för att bedja om regn. Endast
några stänk ha kommit, varför vi ämna
förnya vårt »bönekrav» på samma plats.
Vi ha försökt framhålla, att det är en-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
