Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 1. 1 Januari 1936 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.13 TRONS
Hälsning från
efter-kursen,
Fredagen den 6 december voro vi än
en gång samlade till avslutning — denna
gång på Götabro. Ingen stor, högtidlig
avslutning som- i Nalavi, utan bara en enkel
familjefest. Mera det var en ljuvlig stund.
Närvarande voro utom efterkursens
deltagare och lärare syskonen på hemmet och
de närmaste grannarna. En underbart ren
ödmjukhetens, kärlekens och enhetens
ande var rådande. »Det var välsignat», som
broder Elis Jonsson uttryckte det.
Kursisterna sjöngo en sång: »Det
stundar till högtid i himlarnas rike ...»
Därefter förekommo korta vittnesbörd och
avskedsord omväxlande med gemensamma
sånger. En hälsning sändes till broder
Alfred Johnsson, som ju lämnat oss i och med
själva bibelkursens slut. Denna hälsning
vidarebefordras härmed. Må den nå honom
varm> och hjärtlig!
Det som sades vittnade enstämmigt om
att kursen varit rikt välsignad. Vår
husmor tvekade icke att säga, att kursen var
den skönaste, hon varit med om, sedan
hon kom. till hemmet. Ja, det har i sanning
förnummits, att kursen varit föremål för
mycken bön. Ett hjärtligt tack till alla
förebed jare! Må nu alia, som kommit ihåg
kursen i förbön, med oss förena sig i ett
innerligt tack till Gud för underbar
bönhörelse! Ära vare Herrens namn!
Men låt oss fortfara att upplyfta heliga
händer! Bed för de unga, som skola gå
ut med. evangelii ord! Några hava redan
begynt såningsarbetet. Bed, att Herren må
bevara dem små och ringa i sig själva,
ödmjuka, Kristus-lika! Någon lär ha sagt:
»Om alla H. F:s evangelister vore så små
och rara, som de äro på bibelkursen, i
synnerhet den sista tiden, så skulle det
vara ert underbar kår.» Nu kunna ju de
små barnen inte alltid förbliva i ett
oskyldigt omedvetenhetstillstånd, men ha vi
blivit vuxna och förvuxna, så hjälpe oss
SEGRAR
Gud, att vi må vända om och åter bliva
såsom’ barn!
I detta sammanhang kommer jag ihåg
ett ord av Fénelon. Han skriver:
»O, huru bedrägligt är icke detta
förnimbara mod, som gör allt lätt, som gör
och lider allt, och sonn smickrar sig med,
att det icke skall vackla! O, hur giver det
icke näring åt självförtroendet och åt en
viss hjärtats högflykt! Detta mod, som
understundom uppbygger mängden på ett
förunderligt sätt, närer invärtes en viss
tillfredsställelse och ett vittnesbörd, som man
giver sig själv, vilket är ett hemligt gift.
Man finner smak och välbehag i sin egen
dygd; man vill besitta den såsom egen
och berömmer sig av sin kraft. En
utmattad och förödmjukad själ, som icke mer
finner någon hjälp hos sig själv, som är
fruktande, orolig och bedrövad intill
döden, såsom Jesus Kristus, när Han var i
Örtagården, och vilken ropar såsom Han
på korset: ’Mini Gud, min Gud, varför har
Du övergivit mig?’ — hon är mera renad,
mera lösgjord från sig själv, mera
tillintetgjord och död från allt eget begär, än
dessa starka själar, vilka i frid njuta
frukterna av sin dygd.
Lycklig den själ, som Gud nedslår och
förkrossar; som Han berövar all kraft i
henne själv, på det att hon icke må
stödja sig vid något annat än vid Honom; som
ser sitt armod och är tillfreds med det; som
bär, utom1 de yttre korsen, det stora inre
korset av en ofrivillig modlöshet, utan
vilken de övriga korsen icke skulle kännas
tunga.»
Betänk detta, ni kära, som1 nyss gingo
ut och in på Götabro! Må vi taga det
till hjärtat var och en! Och låt oss bedja
i överensstämmelse därmed för varandra och
för oss själva!
»O, ljuva stunder, som Herren ger...»
Så tänkte jag efter ovannämnda
avskedsstund, när jag ensam för mig själv
begrundade Herrens godhet mot oss, medan
jag i kvällens underbara stillhet betraktade
det gamla Götabro, som låg klätt i vitaste
vinterskrud, övergjutet av månens milda
sken. »Men sådana nådemeddelelser», sä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
