Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2. 15 Januari 1936 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.13 TRONS SEGRAR
Den oförgängliga rosen.
MeL: Väckelse- och hemlandssånger 282.
Jag vet en ros, som ej av hösten härjas,
Ej skada tar i kylig vintertid.
Dess doft är ljuv och kan av hjärtat bärgas,
Den bär inom sig evig fröjd och frid.
Sköna ros/ Jesus-ros!
Dess doft förmår att läka syndasåren
Och giva hugnad för båd’ själ och kropp.
Med blick på rosen torkas sorgetåren,
I hennes kalkar skimra tro och hopp.
Sköna ros! Jesus-ros!
I rosens hägn så mången funnit vila,
Och solbelysta höjder sprungit fram,
Dit sångens tärnor städse kunnat ila
Att sprida toner om Guds dyra Lamm.
Sköna ros! Jesus-ros!
Den rosen planlades i mörka mullen
Men stod i glans på tredje dagen opp.
Den lever än och doftar skönt på kullen
Och skänker världen kärlek, tro och hopp.
Sköna ros! Jesus-ros!
En ros med evig sommar i sitt sköte,
vars kalk är fylld med kärlek underbar!
Till evig vila är bestämt ett möte
Uti det land, som ingen vinter har.
Sköna ros! Jesus-ros!
K. G. S.
"Under Dina vingars skugga".
Pastor Dolman berättar om ett
storkpar, som byggde sitt bo på
taket av ett hus i Holland. Sådant
är ju en mycket vanlig företeelse
och ej mycket att tala om, men i
detta fall var en alldeles särskild
händelse förknippad därmed. Denna
torde vara värd att omnämnas för att
om möjligt kunna bliva till en
allvarlig lärdom.
Det blev en dag eldsvåda i detta
hus, som storkarna valt till sitt hem.
I boet voro ungarna utkläckta, men
icke flygfärdiga, varför de till synes
voro prisgivna åt död och undergång.
De förstodo och kanske kände faran,
som hotade dem, varför de
instinktivt började våldsamt skrika.
Storkmor var ej längre bort, än hon
hörde deras förtvivlade skrik samt kände
också igen och förstod, att det kom
från just hennes ungar. Hon
skyndade därför genast till undsättning,
flög rätt igenom lågorna och lade sig
med utbredda vingar över ungarna
till skydd. När elden sedan blev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
