Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2. 15 Januari 1936 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.13 TRONS SEGRAR
Ordet lär oss, och inte följa våra egna
meningar och tankar. Det blir rannsakan
i hjärtedjupet, när vi ställas inför Ordets
sanningar. Man känner sim egen litenhet,
när det tveeggade svärdet skär igenom och
åtskiljer själ och ande, märg och ben. Men
Ouid vare tack och lov, Ordet helår även
och blir mat för själen. Må Herren hjälpa
oss att alltid lyda Honom och gå, dit Han
bjuder oss! Då skall Han föra oss i
triumftåg fram till seger, prisat vare Hans
namn!
I kvällsmötena deltog en annan broder,
Hans Åkesson, även han från Malmö, samt
sångarna med flera. Under
förmiddagsmötet på söndagen höll br. Evertsson en
gripande predikan, med text hämtad ur H.
V. 4: 12, Joh. 7: 38 samt 1 Kor. 2: 15.
Däri framhölls, att vi, Guds folk, alltid böra
vara en tillsluten lustgård och en
förseglad källa, så ock att våra livsyttringar böra
komma från den flödande strömmen, som
skall flyta fram från den som tror, såsom
skriften säger.
Efter mötet firades Herrens måltid.
På e. m. och kvällen, höllos
avsiutnings-möten, då rätt mycket folk mött upp.
Tillslutningen i övrigt var inte så stor, på
grund av dåligt väder och väglag
under hela konferensen. Dock äro vi
förvissade ont att något skett under dessa
dagar och att det som blivit utsått skall
bära frukt både för tid och evighet.
Jesus skall ha äran för allt.
Broderligen
Edvin Nilsson.
^vdelnMg
P. P. Bliss.
Den benådade sångaren ock
evan-gelisten.
(Forts.)
På mr Bliss gjorde detta
sammanträffande ett nästan större intryck än
på mr Moody. Det blev från
denna stund klart för honom, att Gud
kallade honom till evangeliisångare.
Han skriver själv därom:
»Förkunnandet av det glada
budskapet om en närvarande, full och fri
frälsning och rättfärdiggörelse genom
tron har något så folkligt och
tilldragande i sig, att jag knappast kan
finna tid för något annat; det synes mig
nödvändigare än allt annat. Hur
många föredrag får man inte höra över allt
möjligt, men huru liten förkunnelse
av det enkla, rena evangelium!»
Men innan allt var färdigt för
påbörjandet av det nya arbetet, skulle
ännu ett möte äga rum. Mr Bliss
sammanträffade nämligen kort därpå
med major Whittle, evangelisten från
Chicago, och stannade hos honom en
tid. Båda bröderna mindes alltid med
glädje dessa dagar av samvaro och
samarbete, och major Whittle var från
den tiden en trogen vän till den unge
mannen.
»Minnet av detta besök skall alltid
förbli oförgätligt», skrev majoren i sin
dagbok. »Hur vänlig och hänsynsfull
den käre Bliss var mot min sjuke
fader! Hur uppmuntrade han honom
icke åter och åter genom att sjunga
för honom hans älsklingssånger! Och
vilka vederkvickelsetider bereddes oss
icke genom de dagliga
andaktsstun-stunderna morgon och afton! Huru
intressanta voro icke våra
bibelsamtal ccb rådplägningarna om
söndagsskolan! Hur vänlig och älskvärd mr
Bliss alltid var!»
Under sin vistelse i majorens
gästfria hem författade mr Bliss den
bekanta sången: »Jag är så glad, att
Jesus är min», och satte den i musik.
Från samma tid förskriver sig även
den ur en historisk händelse
framsprungna sången: »Upp, kamrater, se
baneret!» Då kanske icke alla våra
läsare känna den åsyftade händelsen,
kan det vara på sin plats att här
återgiva den.
Under det amerikanska
befrielsekriget påbörjade general Sherman i ok-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
