Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 4. 15 Februari 1936 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.62
TRONS SEGRAR
Ståndaktighet.
Rom. 15:4—7.
Av Frank Mängs.
När vi läsa den heliga Skrift, finna
vi, att ståndaktigheten mycket ofta
prisas. Vi, som tro, uppmanas att
vara ståndaktiga. Ja, ståndaktigheten
framställes gång på gång såsom ett
villkor för frälsning. Herren Jesus
säger själv: »Den som är
ståndaktig intill änden, han skall bliva frälst.»
Och: »Genom ståndaktighet skolen I
vinna edra själar.» Och Paulus
säger: »Äro vi ståndaktiga, skola vi
också få regera med.» Och vidare:
»I behoven ståndaktighet, på det att
I mån kunna göra Guds vilja och få
vad utlovat är. Ty ännu en helt liten
tid, så kommer den som skall komma,
och Han skall icke dröja, och min
rättfärdige skall leva av tro. Men
om någon drager sig undan, så finner
min s.jäl icke behag i honom.» När
profetians ande låter Johannes skåda
framåt och se tillståndet på jorden i
de yttersta tiderna, säger Han: »Här
gäller det för de heliga att hava
ståndaktighet och tro. Den som håller ut
och är ståndaktig intill änden, han
skall bliva frälst.»
Vad är det nu att vara ståndaktig,
såsom Herrens heliga ord lär oss, att
vi skola vara?
Det är att behärskas av
En helig omedgärlighel,
att vara alldeles omöjlig för synd,
värld och lögn. Exempel på en
sådan ståndaktighet hava vi i den
heliga Skrift i berättelsen om den unge
Daniel i hans ställning och liv i
Ba-beh Han kom dit såsom helt ung
tillsammans med några likasinnade
kamrater, med hjärtat fyllt av
kärlek till Herren Sebaot. Den gudlöse
konungen bestämde en viss ranson
av både mat och vin för de unge
männen. Men dessa ville icke
smaka konungens rätter. Varför?
Emedan de ville vara ståndaktiga mot
den Gud, som de trodde på, mot
Honom, som hade intagit deras
hjärtan. En dag får Daniel höra, att av
konungen utfärdats ett påbud, att
vilken som helst, som under trettio
dagar vände sig med bön till någon
annan än konungen, vare sig Gud eller
människa, han skulle kastas i en
lejongrop. Vad gjorde nu Daniel?
Han gick upp i sitt hus, varest han i
sin övre sal hade fönster, som voro
öppna i riktning mot Jerusalem. Där
böjde han sig väl ned och bad helt
sakta en bön? Nej, nej. Han bad
till Gud så högt, att bönen hördes
genom de öppna fönstren.
Grannarna kommo, och Daniel hör deras
fotsteg. Smyger han sig nu bort? Nej,
han ligger kvar på sina knän och
beder, ty han är ståndaktig i sin tro på
Gud, fastän han vet, att han nästa dag
skall komma i lejongropen. »Genom
ståndaktighet», säger Herren,
»vin-nen I edra själar, fån I vad utlovat
är.»
Att vara ståndaktig innebär att
varje ögonblick vända ryggen åt
världen och synden, att varje ögonblick
lära sig att säga nej till synden,
djävulen, världen och köttets sinne och i
stället ja till Herrens Ande, till vår
Frälsare, till varje budskap, som den
levande Guden giver oss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
