Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 4. 15 Februari 1936 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.74
TRONS SEGRAR
som vördnadsfullt lyssna till evangelii
förkunnelse. Vad dessa människor
än må vara utanför fängelsemurarna,
när de befinna sig under den för dem
lämpliga tukten, äro de ingalunda
o-emottagliga för frälsningens budskap.
En människovänlig och gudfruktig
fångvaktare har ofta utövat ett
väl-signelserikt inflytande på de åt
honom anförtrodda skyddslingarna. Det
var därför intet under, att mr Bliss
här fann ett synnerligen tacksamt
arbetsfält. Han hade ett ovanligt
känsligt hjärta, och själva hans röst bar
vittne om så mycket medkänsla, att
det inte var svårt för honom att hitta
vägen till de olyckliga människornas
innersta. De möten, han höll i
Michigans statsfängelse, skola aldrig
glömmas av dem som hade förmånen
deltaga i dem. Mer än åtta hundra
fångar deltogo i dessa möten varje
söndagsmorgon. Han inlade hela sin
själ i de sånger han sjöng och de
genomträngande ord han talade. Med
allvar och ömhet påminde han dem
om deras barndomshem, om de
hemmavarande små, gom inte hade glömt
sin pappa; eller försökte han röra
deras hjärtan genom att berätta,
huru hans egen lille Paul varje kväll
brukade göra sin rond i rummet
och böja sina knän vid den ena stolen
efter den andra och bedja för sina
bortavarande föräldrar. Därpå
skildrade han i vältaliga ordalag Guds
stora kärlek, Hans, som gav sin
en-födde Son i döden icke bara för sina
vänner utan för sina fiender. »Inte
skulle jag haft hjärta till att göra det,
kära vänner», utropade han. »Jag
skulle aldrig ha förmått det, men Gud
gjorde det av kärlek till er.» De
trogna maningarna voro icke förgäves.
Mr Bliss var icke blott en
enastående sångare utan ock en framstående
talare och själasörjare, som aldrig
försummade något tillfälle att personligen
samtala med människor, han träffade.
Bara ett exempel må anföras.
Medan han var i Jackson, gick han
en dag in på järnvägsstationen för
att avlämna ett telegram. Under
tiden kom en av tjänstemännen in på
kontoret och anmärkte, att han varit
på mötet kvällen förut och hört det
påståendet göras, att om man inte
trodde på Gud, så gick man
förlorad. »Nå, är inte det riktigt då?»
frågade mr Bliss och blandade sig i
samtalet. »Om någon t. ex. i kväll
av misstag stiger på tåget, som
kommer från Detroit, för att komma till
Chicago, så kommer han, trots sin
uppriktiga övertygelse att han är på
rätt tåg, ändå inte till Chicago. Han
måste tro, vad konduktören säger, och
stiga på ett tåg, som går i östlig
riktning, eljest kommer han aldrig till sin
bestämmelseort.» Tjänstemännen på
kontoret instämde. En konduktör
berättade: »Alldeles så höll det på att
gå för en man, som för ett par dar
sedan ämnade fara väster ut och av
misstag hade stigit på ett tåg, som
gick i rakt motsatt riktning. Jag
hade all möda att göra begripligt för
honom, att han måste byta om tåg.»
Det träffande exemplet och den
träffande bevisföringen förfelade icke att
göra intryck på den unge mannen,
och när mr Bliss några dagar senare
åter träffade honom och uppmanade
honom att giva Jesus sitt hjärta, var
motståndet brutet.
Man skulle väl tycka, att rikt
begåvade personer sådana som herr och
fru Bliss, som så helt ställa sina
förmågor till sin Herres förfogande,
skulle kunna räkna med ett långt Jiv i
Mästarens tjänst. I stället behagade
det Gud att helt hastigt, medan de
stodo mitt uppe i arbetet, befordra
dem till ljusets boningar. Huru
o-väntat än slutet kom, kunna vi dock,
om vi blicka tillbaka på de närmast
föregående veckorna, igenkänna
mycket såsom en förutgående aning om
den sorgliga tilldragelse, som blev
deras himlavagn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
