Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 5. 1 Mars 1936 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS
S>å återstod ett besök vid Witbamk och
Coronation Mine (omkring 2 sv. mil
utanför staden), där vi just varit samlade till
stormöte, vilket även inrymt en fest för
söndagsskolbarnen. De troende kvinnorna
från Oogies och andra platser kommo
farande i en större oxvagn, medförande sina
egna grytor och matförråd och naturligtvis
småbarnen. En familj kom åkande i
åsnekärra, och de unga männen cyklade, gärna
två personer på var maskin. Till vår stora
tacksamhet ha dock goda regn fallit under
dagarna vi varit samlade, vilket hindrat
åtskilliga av de långväga att komma till
mötena, men för vilket vi alla tacka Gud.
Här uppe i landet ser det mera hoppfullt
ut för årsväxten. Människorna äro också
mera utvecklade, fastän de som mottagit
civilisation utan kristendom knappast ha
gjort någon vinst. Gud har dock fått vinna
rätt många även bland gruvarbetarna och
deras familjer, och det är glädjande att
se dem villiga att giva så mycket av sin
fritid för Herrens verk.
Flera av våra unga män från
Komati-poort ha anställning vid olika gruvor, och
det är en stor dag för dem, när deras
lärare kommer på besök.
Vi fingo denna gången tvenne särskilda
ämnen til tacksamhet. Det första var att
i de inföddas stadsdel vid Witbank få
utse en tomt, vilken stadsstyrelsen upplåtit
för byggandet av en liten kyrka.
Lokalfrågan har länge varit en svår sak för
dem, men de ha börjat samla för
byggnaden, och när nu tomten är given, var
glädjen stor, och vi hoppas även, att
insamlingen skall få fart, så att huset
under året kan fullbordas.
Det andra glädjeämnet var, att
evan-gelisten Josefa Ntuli, som varit nära
döden i lunginflammation, nu var så pass
återställd, att han inte blott kunnat
lämna sjukhuset utan även kunnat återgå till
sitt arbete i gruvan. Det är dock ännu
bekymmersamt för hela familjen, ty läkaren
säger, att han nu efter 15 år underjords
ej är stark nog att för någon längre tid
fortsätta där. Hans egen önskan har länge
varit att få lämna gruvan och ägna sig
SEGRAR ~ 91
helt åt evangelii tjänst, men församlingen
är inte ännu bärkraftig nog att
underhålla honom. Deras krav på livet ökas under
åren ute i civilisationen, och det är
omöjligt för dem att ens existera på vad som
därhemma ser ut som överflöd. För
Josefa att vända åter till
Komatipoort-distrik-tet ställer sig också omöjligt, då hans
hustru är alldeles ovan vid livet där och
dessutom sjuklig, så att hon ej kan
uthärda låglandsklimatet.
Vi ha nu varit våra svarta vänners
gäster några dagar, och de uttrycka om och
om igen sin glädje över att ’lärarna’ hålla
till godo att vara som de själva, och äninu
mer för undervisningen i Nya Testamentets
lära, så att de • börjat fatta, vad verklig
frälsning innebär. Små avskedsgåvor
kommo de med. samt mången försäkran om
hur de skola sakna oss, och bön, att Gud
snart skall sända oss tillbaka igen.
För varje arbetsuppgift följer nytt
ansvar, parat med hjärtenöd, men även ny
arbetsglädje och, vi våga tro det, nya
segrar för Guds rike. Så har det /isat
sig även i detta gruvdistrikt, där vi några
år fått bedriva verksamhet, som nu växt
ut och sträckt sig till sju olika platser.
På resa från Witbank den 14 jan. 1936.
G. och E. M o n s o n.
Skördetid.
Det ringer på telefon! Så tidigt på
morgonen!? Ett bud från fängelset att
komma dit, så snart som möjligt, påskyndar
mina steg till Katrinas sjukbädd.
Feberglänsande hänga hennes ögon fast
vid mina och utan vidare presentation —
eljest så vanlig bland de infödda, varvid de
genom många och långa tankens och
ordens irrgångar så småningom komma till
målet — säger hon: »Dina ord, innan du
gick över havet till ditt folk, hör jag
alltid, och mitt hjärta är med mycken
smärta. I natt var jag mycket plågad av
samvetets röst, och så bad jag Matron
(föreståndarinnan på fängelset) att sända ef-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
