Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 5. 1 Mars 1936 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS SEGRAR
~ 95
fråga: vad skall jag göra för att bli
frälst? Själen och Gud, det var
realiteter för dessa gamle i långt högre
.grad än de äro det i våra dagar.
•Gud var den Allsmäktige och
Outgrundlige, som man inte kunde
nalkas utan förkrosselse och djup
ödmjukhet. Korset på Golgata var de
gamles stora hopp och grund, som
man stod på i liv och död. Och den
grunden höll. Det fanns inte några
genvägar till himlen; alla vägar måste
gå över Golgata. Och när de gamle
fromma träffades, så talades det ej
så mycket om arbetsformer och
tidsfrågor men mera om
frälsningsupplevelsen och Guds nåd och kärlek.
Följden härav blev heller ingen
bitterhet och hatfylld disputation utan
själars förening och starka
broderskärlek, som varade i både mot- och
medgång.
»Frågen efter forntidens vägar!»
Behöva inte vi unga den
uppmaningen? Vi förlora oss så lätt • i
tidens mångahanda även på det
religiösa området. Det är så mycket
som lägger beslag på vår tid och vårt
intresse. Föreningslivet måste ha sitt,
uppgifterna i församlingen tar sin
tid. Om allt detta är bara gott att
säga. En ung kristen skall vara en
verksam kristen. Former och
föreningar behöva vi, och det bör tjäna
Guds rike, om dessa göras så
fulländade som möjligt. Men i det
mångahanda tjänandet få vi ej förlora
vårt mariasinne. De gamla vägarna
äro de fördolda vägarna in i bönens
tysta kammare, där bara Gud ser oss.
De gamla vägarna gå till »boken
framför andra böcker», bibeln, där så
mycket av mänsklig vishet kommer till
korta, där tvivlen kanske födas i
tvivelsjuka bröst, men där den enfaldige
möter Gud. De gamla vägarna äro
kärlekens vägar i bröders gemenskap,
där andegemenskapen med Gud
gäller förmer än olika uppfattningar i
periferiska ting på andelivets område.
Ja, käre, skulle inte vi unga besluta
oss för att gå just dessa vägar?
Profeten talar om människor, som
på Herrens uppmaning svarade: »Vi
vilja icke». Detta svar får Herren
ännu i dag av motvilliga eller
tvehågs-na själar. Man vill inte. Det är så
mycket annat, som tar intresset; vem
har tid att höra Guds röst? Vem vill
vandra de gamla vägarna, när det ges
så många andra vägar, som äro både
bekvämare och ge större intresse?
Så resonera i tysthet, kanske ofta
omedvetet, unga människor. Men så
får man heller inte det som Herren
utlovar: ro för sina själar. Varpå
beror all denna oro och ofrid, som är
så vanlig i tiden även bland ideellt
och religiöst intresserade kretsar? Är
det inte ofta därför, att man trots all
god verksamhet och allt gott
intresse glömt de gamla vägarna eller inte
vilja gå dem?
Åter kommer vår Gud och frågar,
om någon vill gå de gamla vägarna
och finna ro för sin själ. Vi giva
svaret i vår dagliga gärning, i vårt
livs inställning, i vårt behov
efter umgänge med Gud och våra
bröder. Låt det bli ett ja till Herrens
fråga! Ungdomstidens glädje och
själaro liksom hela livets fäste och
trygghet beror av det svar vi ge.
J. L.
Från Xidakolm.
Lörd. och sönd. den 1 och 2 febr. höll
ungdomsförbundet Segerbaneret sin
årshögtid i Tidahoim. På lördagskvällen hölls det
enskilda årsmötet, under ganska stor
till-slutning av ombud och andra intresserade.
Av års- och revisionsberättelserna framgick,
att ett mycket välsignelserikt arbete
utförts, och att offervilligheten varit stor
under året som gått. Mötet leddes av ordf.
R. Claesson och gick, såsom någon uttryck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
