Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 6. 15 Mars 1936 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
TRONS SEGRAR
let höra om ett nära förestående
lidande och en kvalfull död. Det låg
ännu ett jättesvalg mellan deras
tankar och Guds tankar. Synden
hade medfört ej endast en rubbning
av förhållandet mellan Gud och
människor utan en brytning så
allvarsam, att ingenting mindre än
Försonarens offerdöd erfordrades, om
återförening skulle vara möjlig.
»Se», sade Jesus, »vi gå nu upp till
Jerusalem, och allt skall fullbordas, som
genom profeterna är skrivet om
Människosonen. Ty Han skall bliva över-,
lämnad åt hedningarna och bliva
begabbad och skymfad och bespottad,
och de skola gissla Honom och döda
Honom; men på tredje dagen skall
Han uppstå igen.»
Här möter oss först och främst en
ton av den frimodigaste beslutsamhet.
Jesu av kärlek brinnande hjärta är
fast och orubbligt riktat på korsets
väg. Och det är för Honom alldeles
avgjort, att de lidanden, som Han
går till mötes, icke endast äro ett
utbrott av mänsklig ondska utan på
samma gång ett uttryck för Hans
himmelske Faders uttryckliga vilja
och eviga rådslut. Ingenting får
därför hindra eller avskräcka Honom från
lidandesvägen. Redan hava molnen
hopats över Hans huvud, redan
smidas de mörka planerna för Hans
undanröjande. Men Jesu lösen är
alltjämt: »Se, vi gå upp till J
eru-s a 1 e m.» Det är den väg, som Hans
Fader anvisat honom, vägen till
världs-återlösningens stora och efterlängtade
mål. O, vilken hängivenhet hos den
oförliknelige! O, vilken lydnad! O,
vilken kärlek till syndare, starkare än
döden och fastare än helvetet.
Huru gripande och hänförande är
fcke blotta anblicken av en sådan hög,
sedlig uppenbarelse som
Människosonen, särskilt i den närvarande tiden,
då det ser ut, som om ailt sant, ädelt
och sedligt stort skulle sjunka i sin
grav, och mänskligheten mer och mer
förvandlas till ett lik, där intet annat
rör sig än den köttsliga
själviskhetens och den från Gud avfallna
materialismens hemskaste böjelser.
Jesus är den levande urbilden av
människans sanna bestämmelse och det
osvikliga sedliga rättesnöret
för vår tids på namnlösa irrvägar
bortkomna släkte. Redan i denna
sin egenskap av andlig polstjärna
under våra dagars materialistiska
solförmörkelse borde Jesus bilda
medelpunkten för våra högsta strävanden,
och Hans namn klinga dag och natt
i våra hjärtan såsom en påminnelse
om vår himmelska kallelse. Vem
måste icke också erkänna, att vi alla
borde vandra såsom Han, hata synden
såsom Han, älska Gud och
bröderna såsom Han? Men var finnas de,
som så göra?
Så går Kristus redan nu såsom en
domare genom världen och fördömer
densamma, såsom det fullkomliga
fördömer det vanskapliga och urbilden
den misslyckade efterapningen.
Därför är han också en nagel i ögal
på de ogudaktiga, ty vrångbilden vill
ej veta av någon spegel utan
undviker densamma eller kastar ett
täc-kelse över den. Men Jesus låter dock
ej dölja sig. Likt solen genombryter
Han segerrikt alla molnslöjor och
vittnar för evigt, att endast sanningen,
livet i Gud och vandringen i Hans
gemenskap bär evighetens prägel.
Lögnen, avvikelsen från Gud, livet i
synden bär redan sin egen dom skriven
på sin panna.
Vi se även här, vad som var Jesu
käpp och stav på Hans lidandesväg.
Han fann denna i det fasta profetiska
ordet, vari Han läste, vad som
välskrivet om Honom. Vilket bevis för
skriftens gudomliga auktoritet!
Kristus, sanningens konung, ser i skriften
ingenting mindre än den osvikliga
urkunden för Hans himmelske Faders
uppenbarelse. Skriften bär Han dag
och natt på sitt hjärta, efter dess ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
