- Project Runeberg -  Trons Segrar : Uppbyggelse- och missionstidning / Fyrtiosjunde årgången. 1936 /
112

(1890-1993)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 6. 15 Mars 1936 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

112

TRONS SEGRAR

hårt! Det är bättre, att vi komma
sak-tare fram.»

Och sakta gick det. De ’första två sv.
milen togo sju timmar i anspråk. Uppför
och nedför de största backarna stego vi av
och gingo till fots. Här har under årens
gång ej blivit tal om någon vägförbättring.

1 skymningen nådde vi en av de
högsta backarna. Framför oss se vi en tungt
lastad kärra, dragen av tre åsnor. En skara
män slå och hojta, men kärran är orörlig.
Vi gå fram till anföraren och säga: »Hur
kan ni misshandla djuren så? Låt männen
skjuta på bättre, och slå djuren mindre!»
Kärran är lastad med vetemjcxssäckar och
ett väldigt lager av vadderade soldatkläder.
Vem vet, vad för slags folk det är? Bäst
att ej säga för mycket. Dock —
förmaningens ord togos väl upp. Männen gjorde
sitt bästa, och kärran kom uppför backen
förunderligt fort.

Då vi kommo fram till natthärberget var
kl. 8 på kvällen. Hu, så kallt! Säkert var
det —30 grad. C. i denna bergby.

Alla värdshusen voro redan upptagna av
soldater. De voro på väg att möta de
2000 rövarsoldater, som hotade tränga in i
Shansi. Till slut funno vi ett litet,
smutsigt värdshus, som soldaterna ansett
alltför eländigt att bebo. Men bättre här än
att nödgas stanna på gatan. När våra ögon
blivit vana vid halvdunklet, se vi bl. a.
husvärden, en 72-års gubbe, sitta pä en
liten kang. Hela hans person vittnade om
synd och skarn. Vi sökte tala till honom
om Gud, som, utan anseende till person,
vill frälsa alla. Men den gamle svarade:
»Ja, himlen är för er men inte för mig.
Ni kan gå dit men inte jag.» Vi blevo
anvisade em oeldad kang. Där vilade vi
under natten på våra sängkläderspåsar med
kläderna på. När morgonen kom, hade t.
o. m. vattnet i den inmurade grytan i
spisen frusit till is. Vi voro glada att få lämna
vårt kalla härbärge och fortsätta mot
Kwarigling.

Vid middagstiden kommo vi fram till en
av K—s utstationer. Där hade
evangelis-tens hustru redan dagen förut berett mat
i väntan på oss. O, vad den varma ki-

nesiska maten, framsatt på en ren kang,
smakade gott!

Sedan fortsatte vi på den nu
jämförelse,-vis jämna vägen. Vad är det, som
glimmar där borta på bron.?

Jo, det är vår vänj Siilfvverbrand, som är
ute med en trupp medarbetare och andra,
»väpnade» med »trumma och cymbal». Dä
vi komma i närheten, ljuda
välkomstsån-gens toner. Tröttheten försvinner, och vi
följas åt det återstående vägstycket fram
till staden. Där, på den välkända
missions-stationen, kommer vår syster Märtha
Silf-werbrand med en grupp kvinnor och barn
och hälsar oss välkomna. »Välkommen!»
står även i tydlig skrift över porten.

Åter hade vi kommit till en oas i
öknen. Mötena hade redan börjat. Följande
dag gällde det att rycka in bland
vittnenas rad. Även här var det kärt att återse
gamla bekanta med några inslag av nya
anleten. Efter en dag fingo vi glädjen se
våra kära Lingkiu-kamrater, som nu mötte
upp med oss i K. Så voro vi då ej mindre
än sju missionärer samlade på denna, den
senast öppnade, missionsstationen på H.
F:s fält i Kina.

Gemensamt fingo vi höja korsets fana.
Ordet verkade till syndakännedom och
upprättelse. Vi fingo följa några av de
förlorade fåren till korsets fot. Men mycket
mera borde ha vunnits för Guds rike.
Våra kamrater här, liksom vi alla,
behöva Guds folks trogna förböner till hjälp
i kampen mot mörkrets makter. Efter åtta
dagar voro vi på återväg mot Hunyuan.
Vägarna voro desamma, men vi hade fått
bättre djur. För natten fingo vi ett bättre
värdshus. Så äro vi då här i H. för att,
efter den nåd Gud giver, verka Hans verk,
som sänt oss.

Ett varmt tack till eder alla, kära vänner,
som vilja stå med oss i arbetet för
själars frälsning! 1 Kor. 15: 58.

Syskonen Eklund sända med oss varma
fridshälsningar till alla T. S:s läsare.

Hunyuan i jan. 1936.

Arvid och Jenny W a 11 i n.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:47:19 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ts/1936/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free