Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:o 6. 15 Mars 1936
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
TRONS SEGRAR
tan. Segerfursten på Qolgata anropas om
seger och befrielse för denne stackars man.
En röst ljuder från den bedjande skaran:
»I Jesu namn, du onde ande, far ut
inmannen!» Svaret blir: »Jag har varit
boende i denne man nu i tre månader, och
jag har ingen lust att gå!» O, vilken nöd
och kamp! Jesus, Jesus! Tack för blodet,
tack för seger på Golgata! Prisat vare
Herrens namn, nu förnims det, att vi inte
äro allena. Jesus från Nasaret är med
oss! Tack och lov! Halleluja! Vad är det
som har skett med mannen sedan inne i
rummet, dit han blivit förd? Jo, pris ske
Gud, Jesus har befallt den onde anden att
gå, och där sitter nu mannen fri ––- fri
och lycklig! O, vilken härlig förvandling!
Man blir så liten, ja, förkrossad inför
dessa härliga under, som endast Segerfursten
på Golgata kan utföra! Tack, Jesus!
Mannen, som förut hade förbannat och
slagit sig själv, han knäpper nu sina händer,
och en brinnande bön stiger upp till
levande Gud! Han lovar och tackar! »Och
de voro sedan alltid i helgedomen och
lovade Gud.» (Luk. 24:53.)
*
Broder Josef skall ut på en resa till
Yinghsiien och Taiyoh. Ute på gården står
hästen, otåligt väntande på sin
husbonde. Vi följa Josef ut till utkanten av
staden. Vid vår hemkomst till stationen igen
väntar oss kocken med en god middag.
Men vad är det som gör, att inte maten
smakar som vanligt? Jo, det är utlovat
ett möte i en by, endast fem Ii från
staden (två och en halv kilometer), och nu
har »nykomlingen» lovat att medverka med
ett litet vittnesbörd på kinesiska. Något
av »mötesfeber» gör sig gällande i
»nybörjarens» hjärta, och då går det inte lätt
att. äta.
Strax efter middagen ställa syster Edit
och jag våra steg emot Liu chia chuang
— detta är byns namn. Det blåser
ganska hårt, och’ som det är motvind, går
det sakta att ta sig fram. Fram komma
vi i alla händelser i rätt tid och finna
folket samlat i det lilla nybyggda och trev-
liga kapellet. Att »nybörjaren» under
promenaden till byn frestas att bedja syster
Edit tolka sig, var ju klart, då oron i,
hjärtat tilltog. Men i den saken »strejkar»
hon och säger: »Nu är det slut med all
tolkning.» Ja, så är det ingen annan råd
än att »försöka» få ihop ett litet
vittnesbörd av alla tecken och ljud, som lärts
in sedan framkomsten till Kina.
Så börjas mötet med sjungandet av
en-sång, och flera av de troende sända upp
brinnande böner om hjälp under mötet.
Det värmer hjärtat att höra dessa kära
syskon nämna mitt namn i bönen. De äro
med om att bära bördorna! Tack, Gud!
Men det kan inte undvikas utan att
»nybörjaren» sitter där på sin bänk med
ungefär samma känslor som vid första
vittnesbördet han avlade på lässalen i
Götabro för fyra år sedan. Det är nöd i
hjärtat för vittnesbördet, som nu skall
avläggas. Hur skall det gå att få fram något,
som kineserna förstå?
Nu är turen kommen, och »nykomlingen:»
står där framme vid det liilla bordet. En
brinnande bön om hjälp, sedan några
bibelord, och vittnesbördet avlägges. Det
räcker några minuter,- och snart sitter
»nykomlingen» på sin bänk igen. Nu kommer
frestaren och viskar i örat: »Vad skulle
du upp att tala för? Det är ingen här,
som förstår dig!» Så fortsätter det, allt
under det syster Edit vittnar. »Ja, då är
hela mötet förfelat!»
Syster Edit har slutat att vittna, och
vad sker? Jo, där kommer en kvinna och
beder om förbön. Hon bekänner synder
och får frid med Gud. Och, under över
alla under, där kommer en man och en
ung gosse fram till oss och säga, att de
vilja följa Jesus! »Tack, Gud, för att Du
frälsar syndare»! Det blir nu en härlig
bönestund, som följer, och alla tvivel
försvinna! Halleluja! Syndare vid Korset! Där
kommer en man, sägande: »Pastorn! Jag
förstod allt du sade!» Tack, Jesus! »Ära,
halleluja! Församlingen sjöng, himlen
triumferade, själar frälstes!» Jesus all ära!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 17:47:19 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ts/1936/0142.html
