Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 6. 15 Mars 1936 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
TRONS SEGRAR
visorer. Av rev.-ber. framgick, att
utgifterna för yttre missionen med några
hundratal över tusen överstiga inkomsterna.
Sagda förhållande må för oss som »Klippans»
folk bli en anledning till eftertanke,
huruvida vi hava glömt att under det flydda
året infria våra löften till missionens Herre!
S,å tog lördagskvällens offent!, möte vid,
därvid först ett välkomstord frambars av
Elimförsaml. förest., stationsskrivare C. F.
Kroon. Mötet var gott, och dyrbara
budskap framburos.
Söndagen ingick med 32 graders kyla;
men <ctt folk, som längtar efter Gud,
låter sig ej avskräckas, om det är lite kallt
utanför. Är det blött varmt inombords,
övervinnas hindren lätt. Rehnman var som
vanligt först i raden av talare. Hans tema
var: flera arbetare i den myckna skörden;
mer nöd, mer nit; mindre slöhet, mindre
maklighet — mera resultat.
Martin Johansson utgick ifrån 1 Kon. 10
och talade om huru Eli a efter sin stora
seger på Karmel flydde ut i öknen, hotad
av Isebel, därvid det sant mänskliga kom
till uttryck, bekräftande sannfärdigheten av
ordet i Jakobs brevs 5: 17: »Elia var en
människa av samma natur som vi — —».
Nästa talare var reseomb. Alfred
Jonsson, som just gör en tur i Norrb. Vi hacle
förmånen att ha honom med vid
årsmötet. Vår broder frambär sina budskap
under stor kraft och smörfelse. Texten vid
förm.-mötet var hämtad ur Luk. 23: 44—
46, därvid på ett målande sätt
redogjordes för den underbara tilldragelsen, då
den avgörande striden på Golgata stod,
då skuldbrevet blev sönderrivet och
handskriften i stadgar naglades vid korset,
fången blev fri — huru än tyrannen rasar,
ingen slav han hålla kan — — Halleluja!
Efter en rast, då lekamlig spis kunde
erhållas, fingo vi åter samlas för att mätta
våra själar vid Guds rika nådesbord. Många
och goda voro rätterna, som serverades.
Men då brevet redan är alltför långt, skola
vi ej vidare ingå på något ordande härom.
Kvällsmötet fick karaktär av
vittnesbörds-möte, därvid flera evgl. och vänner
avlade härliga vittnesbörd, omväxlande med
sångkörer och strängmusik. Den givande
dagen var så slut, med rik behållning för
var och en. Tvenne brev, ett från
missionärerna Eklund — som, då detta
skri-ves, rusta sig som bäst för sverigeresan —
samt ett från Ida Ahlman upplästes.
Årsmötet beslöt att gen. T. S. till Klippans
missionärer frambära en varm1 fridshälsning
med Hebr. 12: 1—3.
Må så Herrens Ande till välsignelse och
frälsning för många i fortsättningen vila
över vår höga nord!
Enligt uppdrag
Valfrid Almqvist.
Fru Anna Björk.
In memoriam.
Anna Björk har slutat och fått gå hem.
När jag nåddes av detta budskap, var
min första tanke: »Du skall saknas, när din
plats står tom». Saknaden är väl störst
hos dina närmaste, men dina vänner
glömma dig ej så snart. Det fiingo vi också
bevis på, när så många vänner hade mött
upp i Flörsta missionskyrka för att sedan
följa dig till ditt sista vilorum på Kumla
kyrkogård. Sorgen var dock icke deras
sorg, »som icke hava något hopp».
När jag först lärde känna dig, kom du
som ung evgl. till Bredåker. Budskapen,
som du bar fram, voro inspirerade av den
Helige Ande, och det var ej svårt att
sedan komma ihåg, vad du hade sagt. Du
var nitisk i ditt kall, rädd om Guds ära
och rädd för att vanhelga Guds namn. Din
lycka vid hemmets härd som maka och mor
blev ej lång. Men inte heller då glömde
du arbetet i Herrens vingård. Du
kämpade och bad för dem som ännu vandra
borta från Gud.
Tack, Anna, för alla de saliga stunder,
vi tillbringat tillsammans här på jorden!
Nästa gång vi mötas, blir det i det eviga
fadershuset. Jag unnar dig så gärna vilan.
J e n n i e Persson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
