Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 7. 1 April 1936 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
TRONS SEGRAR
Helige Ande. »Ty jag håller före, att
denna tidens lidanden intet betyda i
jämförelse med den härlighet, som på
oss kommer att uppenbaras.
Skapelsens trängtan sträcker sig efter Guds
barns uppenbarelse, för att bliva fri
frän sin träldom under förgängelsen
och komma till den frihet, som tillhör
Guds barns härlighet. »Rom. 8:18—21.
»Aldrig ensam — o, mitt hjärta,
Åldrig skall du klaga mer.
Mitt i sjukdom, värk och smärta,
Genom tårarna jag ler.
Då jag ser, hur ömt Han vakar
Vid min sjuksäng natten lång,
Då Hans kärlek ljuvt jag smakar,
jag förglömmer jordens tvång.»
Herbert Carlsson.
Upprop från Kina.
Kära missionsvänner!
Om G. s. 1., hava vi den årliga kursen
för infödda medarbetare i Taiyoh i maj
månad. Bibelkursen omfattar en tid av 4
veckor. (3—31 maj.)
Kära förebedjare, bed för kursen att Gud
må få verka på ett mäktigt sätt genom
Ordet och Anden!
Tack för att Ni vilja komma ihåg oss
i bön! Karl Gustafsson.
Brev från Hans Nilson.
Granbacken, Vrigstad, den 10 mars 1930.
Kära läsare av T. S.! Frid!
Jag känner det, som om jag åter ville
genom T. S. sända eder en hälsning —
och mera därtill. Ty jag har så mycket,
som ligger mig på hjärtat. Då man reser
ute i bygderna, blir man stundom
överväldigad av både glädje och sorg, både av
tacksamhet och saknad. Men det är så svårt
att ge offentligt uttryck för vad man
känner och erfar. I vissa fall skulle man blott
bli missförstådd.
Särskilt vill jag denna gång sända err
hälsning till alla Guds älskade i
Västergötland, som jag sammanträffat med på den
resa jag fått göra tillsammans med
evan-gelisten Gunnar Blåberg. Tack för den
myckna kärlek och de många
vänskapsbevis vi fått mottaga av eder! Gud välsigne
och bevare eder! Ja, Kan löne eder,
såsom endast Han det kan! Och detta skall
Han göra. »Sie, jag kommer snart»,
säger Han, »och har min lön med mig».
Vi icke endast undfå lön av Honom;
vi äro själva Hans mödas lön. Vi, som
redan dömts i Kristi död och därtill »såsom
ett bevis på Guds rättfärdiga dom» fått
utstå många lidanden och prövningar här
nere, vi få då sitta med Honom på
domaresätet. Må vi ej »i förtid» sätta oss.
på domaresätet, döma och klandra
varandra, utan i stället älska och förlåta
varandra samt vara milda och barmhärtiga
mot varandra och mot var man.
O, vad det har glatt mig att resa fram
över de minnesrika platserna i
Västergötland, där min kamrat och vapenbroder K. J..
Johanson och jag i enkelhet och mycken
svaghet verkade som evangelister åren 1891
—92! Vi fingo då se Herrens väldiga
gärningar — fingo se syndare födas på nytt.
— Att möta eder, kära vänner, som ännu
stån kvar i nåden, att trycka edra händer,
få åter tala till eder och se det sätt, varpå
I mottagen ordet, att få påminna och
påminnas om gångna tider och om de
saliga avsomnade — det var saligt! Det var
så mvcket jag kunde bära; och även nu,
när jag skriver därom, blir det så
underligt varmt i hjärtat och vått i ögonvrårna.
Visserligen är hjärtat gammalt och
rymmer så litet av Guds kärlek och salighet.
Men det är med hjärtat som med min
gamla reservoarpenna. Den rymmer litet, mc-n
när den blott fylles gång på gång,
tjänstgör den, som om den ännu vore ny. Så
fyller Gud mitt gamla, trånga hjärta med
sig själv, och jag kan älska tillbaka. Ja,
jag kan ej annat. Och jag är så glad, att
jag får älska alla Guds barn — icke
därför att de äro helgelseförbundare och icke
mindre därför att de äro missionsförbun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
