Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 8. 15 April 1936 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS
När världen skryter med sin tomma
lycka,
Jag har min lycka i min Jesus Krist.
Han kan min stig med sköna rosor
smycka —
På ungdomsfröjd det råder ingen brist,
Se, det är nog för himlen och för
jorden
Att äga Jesus, vännen vit och röd.
Min själ sig fröjdar åt de dyra orden:
»Jag är dig när» — då har det ingen
nöd!
För T. S, av K. Q. S.
De kade varit med. Jesus.
Av Albert Lunde.
Vi möta alltemellanåt troende, som
säga, att det är så svårt att vara en
kristen, och att ansvaret härför vilar
så tungt på deras hjärtan, att de äro
nära att uppgiva allt.
Men det är inte när ansvaret vilar
tungt på själen, som man upphör att
leva för Gud, utan snarare i de tider,
då man tager allt för lätt och likgiltigt
och inte känner något ansvar över
att vara kristen.
När vi läsa orden i Apg. 4:13:
»Och de kände igen dem, att de hade
varit med Jesus», griper den tanken
oss, att det hade försiggått något
alldeles särskilt med dessa män. De
voro icke längre desamma, som de hade
varit förr, utan det hade skett en
förändring med dem, så att de som
kom-mo i beröring med dem förstodo, att
de hade varit med Jesus.
Lärjungarna voro icke längre desamma som förr,
ty deras inre hade genomgått en
förändring, så att deras liv och
handlingar hade börjat likna Mästarens.
Därför måste de, som hade känt dem
tidigare, utbrista: »De hava varit med
Jesus».
SEGRAR 157.
Måtte vi alla, som älska Herren
Jesus, så leva, att människorna kunna se
på vårt liv och på vår vandel, att vi
också hava varit med Jesus.
Huru gärna önska icke vi, som hava
barn, att så leva, att vårt liv kun de
vara ett exempel för dem! — Jag
har träffat flera unga, som talat med
mig om sina hem. En ung man sade
till mig: »jag är den ende i mitt hem.
som bekänner Jesus. Till och med
far och mor äro utanför gemenskapen
med Gud. Men», sade han, medan
tårarna runno nedför hans kinder,
»jag fruktar, att mitt liv så illa
motsvarar vad en kristens liv skall vara,
att man icke kan se på mig, att jag
varit med Jesus.»
Vi se, huru lärjungarna hade blivit
utsatta för motstånd, huru de mött
lidande och blivit kastade i fängelse.
Men just under dessa lidanden kunde
man se, att de hade varit med Jesus
och lärt av Honom.
Frälsaren blir aldrig så stor för oss,
som när vi följa Honom och se på
Honom i Hans lidanden. Först då
framträder Hans storhet, och det är
något i vår själ, som gör att vi
sjunka ned och utbrista: »Herre!»
Till och med Hans fiender blevo
slagna av Hans storhet, när Han
beträdde lidandets väg.
Men detta hade också på ett
underbart sätt genomträngt och satt sin
prägel på lärjungarna, som hade varit
med Jesus, och det var något av detta,
som syntes hos dem, när de fingo
utstå lidanden för Hans namns skull.
Huru är det med oss, när vi träffas
av lidanden? Likna vi då Jesus, så att
världen kan se, att vi varit med
Honom ?
Någon har sagt, att prövningar och
lidanden skapa icke män, men
uppenbara vad de äro, och det är verkligen
sant.
Det är många, vilkas själsliv aldrig
eljest blir uppenbart och synligt för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
