Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 9. 1 Maj 1936 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS SEGRAR
163.
■ett middagsmöte. Hans hustru reste
sig först och gick in i bönerummet
för att bedja för sin man, och om en
stund reste han sig och gick efter.
Jag följde med för att se utgången
och hjälpa till att bedja. Ännu ser
jag mannen livs levande framför mig,
där han låg på knä och kämpade sin
tunga strid. Om en stund lyfte han
bägge sina händer mot himmelen och
ropade: »Herre, min Gud] Det får gå.
Hästar och plogar och skogar och
marker, allt får gå, bara Du frälsar
min själ.»
Mera behövdes icke. Gud svarade
med detsamma, ty Gud hade länge
väntat på honom.
Och nu väntar Herren på dig. Det
är möjligt, att du vet, vad det är för
ett hinder, som står emellan dig och
Gud. Du minns det ögonblick, då
kontakten blev bruten mellan dig och
din Gud, och du minns också, vad
det var, som bröt den. Nu hjälper
det inte stort, att du beder Gud om
välsignelse, så länge detta hinder
ligger i vägen. Det enda, som
hjälper, är att du lyder Gud. Ty »Han
giver sin Ande åt dem som lyda
Honom.»
Du vill vara en kristen, men du
vill icke bryta din förbindelse med en
gudlös värld, en förbindelse, som Gud
dömer. Du vill vara en kristen, men
du vill icke vara en radikal kristen.
Du försöker vara något mittemellan.
Du är ett sorgebarn för den helige
Guden, ty Han vill ha allt eller intet.
Han älskar dig så mycket, att Han
vill ha dig helt. Och i sitt ord har
Han klart och bestämt sagt ifrån, att
du icke har någon andlig välsignelse
att vänta av Honom, med mindre du
gör bot och bättring. I Jakobs brev
läsa vi: »En sådan människa må icke
tänka, att hon skall få något från
Herren — en människa med delad håg,
en som går ostadigt fram på alla sina
vägar.»
Och detta har du tydligen upple-
vat. Ty att vara en halvhjärtad
kristen är att leva det tyngsta liv som
finnes. Och därför väntar din Fader,
att du skall träda fram för Hans
ansikte och överlämna dig helt.
Gör det, och du skall få uppleva,
att Han öppnar sin vida, varma famn
för dig. Du skall få uppleva, Satt
Han leder dig i sin vilja, och att Hans
vilja är härligare än allt annat.
Han väntar att få vara dig nådig.
(Norska Misjonsbladet.)
Vår.
/
Lysande, värmande
Solen allt högre på fästet sig ter,
Livande, närmande,
Enligt de lagar, som Skaparen ger.
Fager och leende,
Smyckar naturen sin grönskande sal.
Storheten seende,
Lovar jag Gud ifrån undangömd dal
Skogens bevingade
Sångare även uppstämma Guds lov;
Kvittrande svinga de
Sig i sitt fria och praktfulla hov.
Vårbäckar, brusande,
Ila nu fria från isarnas famn.
Vårvindar, susande,
Viska förtroligt de ljuvaste namn.
Sippan, som somnade,
Lyfter så blygsamt sitt huvud på nytt;
Krafter, som domnade,
Vintriga dvalan i liv har förbytt.
Ödmjuka böja vi
Oss inför Herren tillbedjande ner.
Tacksamma höja vi
Lovsång till Honom, som fägringen ger.
En gång i kommande
Eviga vårar blir denna förbytt.
Aldrig de blommande
Liljorna vissna, där allting är nytt.
A. L—n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
